Alla kommer och

Går men jag består. I alla fall här i bloggvärlden. När jag först börja blogga för snart ett och ett halvt år sen tyckte några av mina kompisar att jag var jättetöntig och några tyckte det var lite roligt. Det skojiga med det här var att dom som tyckte jag var töntig bytte snart åsikt och skapa egna bloggar. Men Vad jag tycker är kul att ingen av dom har en direkt aktiv blogg idag. Jag är ensam kvar :-( Okej jag tycker det är ganska kul att vara ensam kvar antar jag. Jag är väl så seg att jag orkar stå ut när skrivtorka slå till och sen ta mig tillbaka igen.
Fast det är endå lite ensamt. Jag har inga direkt bloggar jag följer, då jag inte tycker det är kul att följa kändisbloggar och skit, som skriver om sina fantasktiska liv och deras grymt idiotiska tankar. Jag vill hellre läsa om någon som sitter i samma sits som jag. Tonåring, går i skolan, har inte pengaflöde utan ände och som har lite problem. Helst skulle jag vilja läsa om mina kompisars tillvaro. Men jag är ensam kvar som sagt. Jag saknar era bloggar lite grann bara så ni vet.

Lyckades uppnå något

Jag har varit duktig idag. Jag har städat lite halvhjärtat. Okej de låter inte så bra men det är i alla fall något. Jag jobba igår och det var så kul. Jag längtar nästan till sommaren när jag ska göra allt i veckor i streck. New York här kommer jag. Yes mamma och jag tänkte att eftersom jag får pengar och kan stå för min egen fickpeng så ska hon och jag till New York i höst! Kommer bli så jävla nice!

Mina föräldrar märkte äntligen staven som går rakt igenom min tunga. Eller a dom fick hjälp. Min syster var på middag och vi satt och skratta och hade trevligt när hon plötsligt blir skitsur och frågar: "Hur länge har du haft peircing i tungan?" Jag svara helt ärligt att jag nästan haft den i 3 veckor och att jag var grymt förvånad att ingen hade märkt den. Sara satt där och gav mig värsta utskällningen. Jag orkar verkligen inte med henne ibland. Hon beter sig precis som att jag är besvikelsen i hennes liv för att jag inte har henne som min absolut favorit förbild och vill vara exakt som henne. Men kom igen vem vill det? Ursäkta. Jag älskar min syster på alla tänkbara sätt men ibland är hon bara för mycke. Hon är som en gammal människa som tvärvägra acceptera någon slags förändring här i världen blandat med en väldigt envis 3-åring som inte tänker ha det på något annat sätt än hennes. Iblamd orkar man bara inte med det.
Hon är en sån där människa som klagar på saker först när hon vet att det finns men när hon inte märker det är det inget som är fel egentligen. Som hon visste inte ens att jag hade min tungpiercing i 3 veckor och då var ingenting fel, men när hon fick syn på den börja hon helt plötligt att höra talfel och jag vet inte vad. Själv tycker jag det är skumt eftersom hon hörde inga talfel när jag läspa och inte kunde säga r.
Tragiskt.

En grymt bra nyhet som jag fick reda på är att jag kan fira midsommar ute på vämlinge!!! Jag trodde förut att det krockade med Metaltown men det visa sig att som var inte fallet. Så jävla Skönt! jag älskar midsommar på vämlige! :D
Jag tänkte att när jag endå är igång kan jag ju visa Midsommar på Vämling genom åren:

Vi börjar 2004:
Första midsommarn ute på vämling, med lekar och tjänade av pengar på kvicka kommentarer. En vacker version av detta års schlager vinnare, "det gör ont", blev det också. Ekdahls-versionen gick "Jag är full". Som mycke senare användes som mer av ett påstånde inte som en sång.


2005:
Var ett aningens segt år. Det roligaste började inte förrän framåt småtimmarna då pappa dansade den mest bisarra tolkningen av twist och Grannen "Neo" och kusinen Curre stod och diskutera om de skulle lägga ut en annons på blocket för en luftgitarr.


2006:
Var ett grymt kul år. Carina och Zandra hade bestämt sig att det skulle kamma hem guldkapsylen, men den gick nästan som vanligt till Ulf som inte en kunde gå rakt. Min syster och jag gjorde också en liten tävling som uppföljning av en tipspromenad vi hade gjort året innan.
Året 2006 bäste syster och jag att vi skulle göra en liten tävling till våra kära släktingar och grannar. De var bara tre som vann men om man var med i vinnarfotot var man också en vinnare.

2007:
Allt kan hända ute på Vämlinge och jag tror att just det som det gjorde det här året. Ridning, ragg och rangliga släktingar var bara början.
Vad mer vill man ha till midsommar?Allt kan hända

2008:
Troligen det bästa året hitintills. Året då jag för första gången hittade en kompis som inte skulle bli livrädd för mina släktingar och som jag kunde ha med mig. Året då tältbygge och uppblåsning av luftmadrasser stod i centrum. Året då mystiska promenader och roligt innehåll av flaskor var vad man höll undan för vuxna. Då tältet var en absoluta fristad och en stor katastrof höll på att hända när pappsen ramla in.
2 utav oss i den stora tjocka släkten skulle sova i tält och medans saras och mitt tält gick upp på 10 mintuer i mörk regn kvällen innan tog Annicas tält 3 okompitenta män och en halvtimme i strålande solsken att få upp.

2009:
Garanterat kul vet jag i alla fall.

Jag lyckades

Åstakomma någonting! Jag är så lycklig! Och lite snygg blev den väl?



Stöd Piratbyrån och Piratebay!
Dom har inte gjort något fel! Piratebay är bara en sökmotor Det är som att stämma volvo för att deras bilar är med vid bankrån. Helt ologiskt!


APU

suger! Totalt jag har absolut ingenting att göra. Jag sitter här och försöker att få de att se ut som att det kanske kan ploppa upp en bra idé om vad jag ska göra. Vi ska göra en kampanj som är antingen föör piratbyrån eller antipiratbyrån. Jag ska göra det? Eller hur. Jag fattar seriöst inte hur jag ska överleva dom nästa typ 6 veckorna av praktiken. För att komma hit till skolan och sitta här känns fan mer ovärt än att ligga hemma i sängen och inte göra någonting.

Men jag tänkte att när jag endå sitter här och har extremt tråkigt kan jag ju ladda upp bilder från när jag var på berga som jag lovade att ladda upp för typ 100 år sen. Men va fan bättre sent än aldrig eller hur....


   
   
   
  
   
   
   
  '
 

Bilderna är tagna av Lina Ekdahl

Läget är ju bara lite jobbigt

Jag kan inte för mitt liv förstå varför jag har ett sånt jävla oflyt. Det är ju helt sannslöst! Jag har inte jobbat någonting den här veckan för att det är ingen som har kontaktat mig och berättat vilka tider jag kan komma in även fast jag har gett ut exakt vilka tider jag kan ch så vidare. Jag har typ gått upp 18 kilo känns det som eftersom jag absolut inte kn träna då jag har var hos läkarn ich fick tabletter för min käke. Väldigt konstiga smärtstillande och antiinflammatoriska tabletter.
Dom tabletterna gör i sin tur att jag inte får köra bil! Nu när vi äntligen fått en tillbaka igen! Nej då får jag inte köra eftersom dom här tabletterna försämrar ganska mycke av allt man behöver för att köra bil. Det här ju liksom inte sant. De här händer ju inte!
Och för att inte det vore nog så är jag just nu totalt pank, jag har inga pengar what so ever. Fast det kanske är lika bra det eftersom jag endå inte får dricka på dom här tabletterna. Det är skit alltihop!


Nu börjas det igen

Jag håller på att bli tokig. Jag har satt igång ett litet expriment. Jag har i år tjatat om att jag ska få peirca tungan, men min mor har alltid sagt "Nej du får vänta tills du är 18", "vet hur lätt det är att få en infektion där!", " du kommer få talfel för resten av livet!".

Jaja har jag sagt åt det här och snällt väntat. Nu när jag blev 18 gick jag ju såklart iväg och peirca den förbannade tungan som jag alltid velat. Och som en liten extra bonus så gick min käke total sönder i och med det. Jag tror knappast att det har någonting med peircingen att göra då jag har haft problem med den i minst ett halvår.
I alla fall, jag bestämde att inte berätta för någon utav varken föräldrarna eller syrran (som verkligen hatar alla mina peircingar och tatueringar, hon blev skitsur att mamma lät mig göra en navelpeircing när jag var typ 15- 16 och på pappa som tog hål i mina öron när jag var typ 8). Och ingen av dom har märkt den, och jag har endå tagit upp mitt käkproblem med dom. Dom märker inte att jag läspar eller inte kan säga r och dom märker inte ens att jag äter konstigt. Och jag stör mig enormt på det. För jag menar antingen är dom verkligen blinda och döva eller så förnekar dom det bara och hoppas på att det ska försvinna, precis som dom gör med allting annat.
När jag rökte till exempel, jag är tvärsäker på att min mamma visste om det men hon konfrontera mig aldrig om det och jag ville liksom inte bara sätta mig ner och säga "mamma jag tänker tsa livet av mig med hjälp av lungcancer".

Jag menar kom igen ska dom verkligen låta mig göra exakt vad jag vill och hoppas på att det är någon fas jag till slut växer ur? Hoppas dom verkligen att dom det förnekar det tillräckligt länge så kommer det försvinna? 
Och dom undrar  vart jag har fått min förmåga att skjuta upp saker hela tiden. KOM IGEN!
Ibland önskar jag verkligen att de kunde konfontera mig med saker och kanske för en gångs skull bli lite arg på de saker jag gör och kanske rent av ge mig något slags straff som utegångsförbud eller nått. Bara så man vet att dom faktiskt bryr sig om vad jag sysslar med.

Vårkänslor i stallet

Gud va härligt det var att hoppa upp på hästryggen idag. Lilla Eloge och jag jobbade fint tillsammans. Vi jobba mest i galopp idag och vad än någon annan säger så är det faktiskt Eloges bästa gångart. Den är ju så underbar.
Men det mysigaste var ju att när vi började lektionen så var det fortfarande soligt och ganska varmt ute så vi skrittade ut en liten sväng. Och en av dom stora hästarna hade blivit sparkad när hon var i hagen så hon fick nu under kvällen stå där själv och kurera sig. Men det tyckte inte hon var särskilt kul då hon inte hade någon att leka med och fick nästa ingen uppmärksamhet. Så när vi red förbi henne så drog hon allt vad hon kunde rakt genom hela hagen (som endå är ganska stor) i full galopp och gjorde bocksprång ocvh sparka bakut och allt möjligt. Det var så underhållande att titta på. Det påminner väldigt mycke om när hästarna får vårkänslor och börjar göra helt knäppa saker om just de. Våren märks så tydligt bland hästarna.

Hårdträning my ass!

Verkligen!? Jag skulle börja hårdträna den här veckan för att jag har räknat ut att jag har i alla fall 2 månader på mig innan badsäsongen kommer igång och jag vill för en gång skulle se okej ut. Eller känna själv att jag ser okej ut. Och jag vil komma i form. Okej visst jag har varit ute och gått väldigt mycke. Hela 12 kilometer igår bara!
Men jag tror jag aldrig har slängt i mig så jävla mycke skräpmat under en och samma vecka! Det är helt sjukt. Nej skärpning. Mamma och jag har varit och kollat på både yoga-stället och gym så nu väntar jag bara på bilen så jag kan ta mig dit också sen finns det inga undanflyckter. Då jävlar ska det tränas! Nu ska inga kläder längre passa! Alla ska bli förstora under dom kommande 8 veckorna. Annars är jag inte nöjd.

RSS 2.0