Nu börjas det igen

Jag håller på att bli tokig. Jag har satt igång ett litet expriment. Jag har i år tjatat om att jag ska få peirca tungan, men min mor har alltid sagt "Nej du får vänta tills du är 18", "vet hur lätt det är att få en infektion där!", " du kommer få talfel för resten av livet!".

Jaja har jag sagt åt det här och snällt väntat. Nu när jag blev 18 gick jag ju såklart iväg och peirca den förbannade tungan som jag alltid velat. Och som en liten extra bonus så gick min käke total sönder i och med det. Jag tror knappast att det har någonting med peircingen att göra då jag har haft problem med den i minst ett halvår.
I alla fall, jag bestämde att inte berätta för någon utav varken föräldrarna eller syrran (som verkligen hatar alla mina peircingar och tatueringar, hon blev skitsur att mamma lät mig göra en navelpeircing när jag var typ 15- 16 och på pappa som tog hål i mina öron när jag var typ 8). Och ingen av dom har märkt den, och jag har endå tagit upp mitt käkproblem med dom. Dom märker inte att jag läspar eller inte kan säga r och dom märker inte ens att jag äter konstigt. Och jag stör mig enormt på det. För jag menar antingen är dom verkligen blinda och döva eller så förnekar dom det bara och hoppas på att det ska försvinna, precis som dom gör med allting annat.
När jag rökte till exempel, jag är tvärsäker på att min mamma visste om det men hon konfrontera mig aldrig om det och jag ville liksom inte bara sätta mig ner och säga "mamma jag tänker tsa livet av mig med hjälp av lungcancer".

Jag menar kom igen ska dom verkligen låta mig göra exakt vad jag vill och hoppas på att det är någon fas jag till slut växer ur? Hoppas dom verkligen att dom det förnekar det tillräckligt länge så kommer det försvinna? 
Och dom undrar  vart jag har fått min förmåga att skjuta upp saker hela tiden. KOM IGEN!
Ibland önskar jag verkligen att de kunde konfontera mig med saker och kanske för en gångs skull bli lite arg på de saker jag gör och kanske rent av ge mig något slags straff som utegångsförbud eller nått. Bara så man vet att dom faktiskt bryr sig om vad jag sysslar med.

Kommentarer
Postat av: Anonym

utegångsförbud på en 18 åring:P?

2009-04-13 @ 22:54:00
Postat av: Anonym

Okej kanske inte nu men tidigare typ när jag kom hem med min första tatuering eller när jag sket i att ringa och sov borta utan att säga till

2009-04-15 @ 22:11:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0