Ett gott skratt förlänger livet. Enjoy!
En svensk sitter och äter frukost på ett café. Vid sidan av honom sitter en norrman och tuggar tuggummi. Ouppfostrat inleder norrmannen:
- Äter ni svenskar hela brödet? Svensken låter motvilligt frukosten ligga och svarar:
- Ja, naturligtvis! Norrmannen leker med tuggummit i munnen och säger:
- Det gör inte vi hos oss, i Norge äter vi bara det innersta av brödet. brödkanterna samlas i en container, bearbetas och formas till
croissanter och säljs sedan till Sverige. Norrmannen frågar vidare:
- Äter ni marmelad till brödet också? Svensken svarar lätt irriterad:
- Ja, naturligtvis!
Medan norrmannen nu högljudt tuggar sitt tuggummi, säger han:
- Inte hos oss, i Norge äter vi bara färsk frukt till frukost. Skalen och resterna samlas i en container, bearbetas till marmelad och säljs sedan till Sverige. Nu blir det svenskens tur att fråga:
- Säg mig en sak, har ni sex i Norge? Norrmannen ler och svarar:
- Ja, naturligtvis har vi sex. Svensken lutar sig över bordet och frågar:
- Vad gör ni med kondomerna efter att ni använt dem?
- Vi kastar dem!, svarar norrmannen. Nu börjar svensken le sedan säger han:
- Inte hos oss, i Sverige samlar vi alla använda kondomer i en container, bearbetar dem, smälter dem och säljer dem till Norge som tuggummi.
Lite läskigt att jag satt och tänkte på den här för bara någon dag sen men kunde inte komma på hur den gick och nu hittar jag den....
- Vad ska man göra om man får gåshud på snoppen?
- Ta bort gåsen och fundera över sin sexuella läggning
På kyrkans förskola satt en klass och hade religionsundervisning.
Läraren frågade lilla Lisa:
- Vem skapade universum, Lisa?
Lisa, som satt och sov vid bänken reagerade inte förrän Jonny, killen i bänken bakom, stack sin penna i ryggen på henne.
- HERRE GUD! utbrast Lisa, men somnade om.
-Jajemän! Det stämmer, sa läraren.
En stund senare fick den sovande Lisa ännu en fråga angående kristendomen.
- Vem är vår herre och ledare?
Även denna gång stack Jonny sin penna i Lisas rygg och Lisa hoppade till och skrek:
- JESUS KRISTUS!
- RÄTT! sa läraren och gick vidare till predikan om Adam och Eva i paradiset.
Lilla Lisa somnade om.
- Vad tror ni att Eva sa till Adam när hon fött 30 barn?
Jonny fnissade och stack pennan för sista gången i Lisas rygg.
Den här gången skrek Lisa irriterat:
- OM DU STICKER IN DEN JÄVKA GREJEN I MIG EN GÅNG TILL SÅ KOMMER JAG KNÄCKA DEN I TVÅ BITAR OCH STOPPA UPP DEN I RÖVEN PÅ DIG!
Det är fem fåglar i ett träd, och en jägare skjuter en. Hur många fåglar är kvar i trädet?
Lisa: inga!
Fröken: njaaah, det rätta svaret skulle vara fyra, men jag förstår hur Lisa tänker.
Lisa är snabb.
-Fröken, tre kvinnor äter glass. En biter, en suger och en slickar. Vem av dem är gift?
Fröken blir generad och svarar:
-Den som suger..?
Lisa: Nej, hon som har en vigselring, men jag förstår hur Fröken tänker!
Sonen frågar sin far. "pappa vad är det för skillnad på hypotetiskt och teoretiskt?"
Hmm, sa pappan.. Gå till din mamma o fråga om hon skulle ha sex med brevbäraren för en halv miljon.
Sonen frågade, han kom tillbaka och sa : Ja de skulle hon"
Fråga nu din syster om hon skulle ha sex med sin gamla kemilärare för en halv miljon"
Sonen frågade, han kom tillbaka och sa : Ja de skulle hon också kunna. men vad har de med saken o göra?" ,undrade sonen.
"Jo" ,sa pappan, : " Hypotetiskt skulle vi kunna vara miljonärer men teoretiskt så lever vi med 2 horor!"
Före giftemålet.
Han: Äntligen, jag har väntat så länge nu
Hon: Vill du att jag ska gå?
Han: Nej, var har du fått det ifrån? bara tanken får mig att må dåligt.
Hon: Älskar du mig?
Han: Självklart, alla dagar på dygnet
Hon: Har du bedragit mig någon gång?
Han: Nej, aldrig! varför frågar du ens?
Hon: Vill du kyssa mig?
Han: Ja, så fort jag får tillfälle till det
Hon: Skulle du någonsin kunna slå mig?
Han: Är du galen? du känner väl mig
Hon: Kan jag lita på dig?
Han: Ja älskling
Hon: Älskling
7 år senare (läs texten nerifrån och upp)
// L
- Äter ni svenskar hela brödet? Svensken låter motvilligt frukosten ligga och svarar:
- Ja, naturligtvis! Norrmannen leker med tuggummit i munnen och säger:
- Det gör inte vi hos oss, i Norge äter vi bara det innersta av brödet. brödkanterna samlas i en container, bearbetas och formas till
croissanter och säljs sedan till Sverige. Norrmannen frågar vidare:
- Äter ni marmelad till brödet också? Svensken svarar lätt irriterad:
- Ja, naturligtvis!
Medan norrmannen nu högljudt tuggar sitt tuggummi, säger han:
- Inte hos oss, i Norge äter vi bara färsk frukt till frukost. Skalen och resterna samlas i en container, bearbetas till marmelad och säljs sedan till Sverige. Nu blir det svenskens tur att fråga:
- Säg mig en sak, har ni sex i Norge? Norrmannen ler och svarar:
- Ja, naturligtvis har vi sex. Svensken lutar sig över bordet och frågar:
- Vad gör ni med kondomerna efter att ni använt dem?
- Vi kastar dem!, svarar norrmannen. Nu börjar svensken le sedan säger han:
- Inte hos oss, i Sverige samlar vi alla använda kondomer i en container, bearbetar dem, smälter dem och säljer dem till Norge som tuggummi.
Lite läskigt att jag satt och tänkte på den här för bara någon dag sen men kunde inte komma på hur den gick och nu hittar jag den....
- Vad ska man göra om man får gåshud på snoppen?
- Ta bort gåsen och fundera över sin sexuella läggning
På kyrkans förskola satt en klass och hade religionsundervisning.
Läraren frågade lilla Lisa:
- Vem skapade universum, Lisa?
Lisa, som satt och sov vid bänken reagerade inte förrän Jonny, killen i bänken bakom, stack sin penna i ryggen på henne.
- HERRE GUD! utbrast Lisa, men somnade om.
-Jajemän! Det stämmer, sa läraren.
En stund senare fick den sovande Lisa ännu en fråga angående kristendomen.
- Vem är vår herre och ledare?
Även denna gång stack Jonny sin penna i Lisas rygg och Lisa hoppade till och skrek:
- JESUS KRISTUS!
- RÄTT! sa läraren och gick vidare till predikan om Adam och Eva i paradiset.
Lilla Lisa somnade om.
- Vad tror ni att Eva sa till Adam när hon fött 30 barn?
Jonny fnissade och stack pennan för sista gången i Lisas rygg.
Den här gången skrek Lisa irriterat:
- OM DU STICKER IN DEN JÄVKA GREJEN I MIG EN GÅNG TILL SÅ KOMMER JAG KNÄCKA DEN I TVÅ BITAR OCH STOPPA UPP DEN I RÖVEN PÅ DIG!
Det är fem fåglar i ett träd, och en jägare skjuter en. Hur många fåglar är kvar i trädet?
Lisa: inga!
Fröken: njaaah, det rätta svaret skulle vara fyra, men jag förstår hur Lisa tänker.
Lisa är snabb.
-Fröken, tre kvinnor äter glass. En biter, en suger och en slickar. Vem av dem är gift?
Fröken blir generad och svarar:
-Den som suger..?
Lisa: Nej, hon som har en vigselring, men jag förstår hur Fröken tänker!
Sonen frågar sin far. "pappa vad är det för skillnad på hypotetiskt och teoretiskt?"
Hmm, sa pappan.. Gå till din mamma o fråga om hon skulle ha sex med brevbäraren för en halv miljon.
Sonen frågade, han kom tillbaka och sa : Ja de skulle hon"
Fråga nu din syster om hon skulle ha sex med sin gamla kemilärare för en halv miljon"
Sonen frågade, han kom tillbaka och sa : Ja de skulle hon också kunna. men vad har de med saken o göra?" ,undrade sonen.
"Jo" ,sa pappan, : " Hypotetiskt skulle vi kunna vara miljonärer men teoretiskt så lever vi med 2 horor!"
Före giftemålet.
Han: Äntligen, jag har väntat så länge nu
Hon: Vill du att jag ska gå?
Han: Nej, var har du fått det ifrån? bara tanken får mig att må dåligt.
Hon: Älskar du mig?
Han: Självklart, alla dagar på dygnet
Hon: Har du bedragit mig någon gång?
Han: Nej, aldrig! varför frågar du ens?
Hon: Vill du kyssa mig?
Han: Ja, så fort jag får tillfälle till det
Hon: Skulle du någonsin kunna slå mig?
Han: Är du galen? du känner väl mig
Hon: Kan jag lita på dig?
Han: Ja älskling
Hon: Älskling
7 år senare (läs texten nerifrån och upp)
// L
WIIIIIIEEE!!!!!!!!!!
Jag tror inte idag kan bli bättre!! Jag slutar en halvtimme tidigare, jag har inte extremt mycke att göra, jag ska till stallet ikväll och jag har fått världens bästa nyheter! Oscar kommer hem!!!!!!!!! Han kommer hem!
ÅH! Vad glad jag är!
Lisen ringde och berätta den extremt glada nyheten. jag är så glad. Idag är en riktigt bra dag.
Det trodde jag verkligen inte när jag klev ur sängen imorse. Imorse skrek varenda muskel i hela min kropp "Gå inte ur sängen! Snälla det är för tidigt!". Det gjorde verkligen ont att slänga benen över sängkanten. Och saken blev ju inte bättre av att nu måste vi tydligen ha kavaj på oss så fort vi ska sitta i växeln. Helt jävla puckat om du frågar mig. Dels för att Emma ser helt dum ut i sin kavaj (vilken verkligen inte är! Hon är jättesöt och gullig men hon passar inte i kavaj) vilket ger motsatt effekt på vad man vill ha, och dels för att man rör sig ganska mycke här i växeln också. När man ska ta emot paket eller besökare eller annat. Men som tur är får jag ta av mig den så fort jag inte sitter i växeln. Och eftersom ja springer väldigt mycke i huset så har jag väl haft på mig den som mest i 2 timmar idag, och inte ens i sträck utan utspritt på hela dagen. Ganska bra jobbat tycker jag.
Men jag är glad!
// L
ÅH! Vad glad jag är!
Lisen ringde och berätta den extremt glada nyheten. jag är så glad. Idag är en riktigt bra dag.
Det trodde jag verkligen inte när jag klev ur sängen imorse. Imorse skrek varenda muskel i hela min kropp "Gå inte ur sängen! Snälla det är för tidigt!". Det gjorde verkligen ont att slänga benen över sängkanten. Och saken blev ju inte bättre av att nu måste vi tydligen ha kavaj på oss så fort vi ska sitta i växeln. Helt jävla puckat om du frågar mig. Dels för att Emma ser helt dum ut i sin kavaj (vilken verkligen inte är! Hon är jättesöt och gullig men hon passar inte i kavaj) vilket ger motsatt effekt på vad man vill ha, och dels för att man rör sig ganska mycke här i växeln också. När man ska ta emot paket eller besökare eller annat. Men som tur är får jag ta av mig den så fort jag inte sitter i växeln. Och eftersom ja springer väldigt mycke i huset så har jag väl haft på mig den som mest i 2 timmar idag, och inte ens i sträck utan utspritt på hela dagen. Ganska bra jobbat tycker jag.
Men jag är glad!
// L
Imorn drar jag!
Wie! Imorn åker jag härifrån! Det ska bli så skönt att komma bort från stockholm ett tag. Tyärr ska jag inte ner till Göteborg och se Aik strida om guldet. Jag ska käpprätt åt andra hållet. Jag ska till orsa. Roadtrip där jag är den enda som har körkort. Great. Men det kommer bli kul. Även fast jag inte ens får dricka alkohol då jag går på penicillin än en gång.
Men ärligt talat så är jag ganska säker på att det kommer bli bra endå. Jag kommer bort härifrån om det så bara är en helg. Men det räcker gott och väl för mig. Bara jag slipper det här ett tag. Även fast jag inte kan rymma från allt.
Jag tar med mig kameran så det ska nog finnas lite roliga bilder här när jag kommer tillbaka. Troligen så kommer väl alla vara skarpa också då jag inte kommer vara påverkad när jag tar dom ;)
// L
Men ärligt talat så är jag ganska säker på att det kommer bli bra endå. Jag kommer bort härifrån om det så bara är en helg. Men det räcker gott och väl för mig. Bara jag slipper det här ett tag. Även fast jag inte kan rymma från allt.
Jag tar med mig kameran så det ska nog finnas lite roliga bilder här när jag kommer tillbaka. Troligen så kommer väl alla vara skarpa också då jag inte kommer vara påverkad när jag tar dom ;)
// L
You sweept me of my feet
Jag tror jag blev lite kär i idag, och eftersom chansen att den killen "känner" mig på något konstigt vis och läser mig blogg är ganska liten så tänkte jag berätta om min drömkille.
Jag sitter på bussen idag på väg till skolan. Eftersom jag skulle ha fotat yrkesrepotaget idag på förmiddagen så åkte jag till skolan först med kvart i två bussen. i alla fall så sitter jag där i min egna lilla värld, stör mig på ungen och hennes farmor/mormor som sitter framför mig. Jag hade "dumt" nog satt mig vid mitten-dörrarna på bussen, ni vet bakom den platsen där mammor sätter sig med sina barn efter de lämnat av vagnen vid dom uppskjutbara säterna.
Anyway, den här ungen som satt framför mig var verkligen jätteäcklig! Hon satt och slicka på fönstret, barn brukar göra så jag vet, men det som störde mig absolut mest var att hennes farmor/mormor inte sa åt henne ordentligt. Utan hon började leka med barnet istället för att se till att hon inte skulle slicka på fönstret.
Detta gjorde mig ganska irriterad och jag kunde inte låta bli att stirra på dom från mitt säte bakom dom. Det var då jag fick syn på honom! Han satt på det uppskjutbara sätet som man åker baklänges på med sin kompis och titta troligen på samma sak som jag.
Dom bruna ögonen han hade var så förtrollande (i brist på mindre klyschigt ord). Det var helt underbart! Jag fastnade med blicken och jag lovar jag skulle kunnat titta där hur länge som helst.
Han gick av cylindervägen, precis som jag, tillsammans med sin kompis. Jag såg då att han var lagom lång, typ sådär 1.80 eller nått sånt, han hade chokladbrunt hår, som jag antar var ganska lång då det enda av det jag såg var det som lockade sig lite spretigt längst ner i nacken under mössan. Lite skäggig, i ett väldigt fint format ansikte. Han hade inga direkt kantiga linjer, men han såg inte ut som en pojke heller. Det var precis lagom.
Jag skulle tippa på att hans ålder var runt 20.
Jag vet inte vad jag ska säga! Jag är verkligen helt betagen! Om ni hittar den här killen, RING MIG!
Jag tror jag har varit fast i mitt inne tillräckligt länge nu. Det räcker för en dag. Nu får jag göra något annat.
// L
Hej
Är det bara jag som tycker det är något seriöst fel på alla unga mödras egna mammor. Eller i alla fall dom man får se typ på tv.
Okej jag ska ta det från början. Jag har under den senaste tiden titta lite grann på program som "the doctors" och "Tyra Banks show" och jag har märkt att tonårsgraviditer är ett väldigt stort ämne just i staterna. Jag kan förstå det eftersom dom har högst siffror på just tonårsmammor, enligt "Tyra Banks show så vill ju också var femte tonåring bli gravid och mamma innan dom avslutat skolan.
Nu säger jag verkligen inte någonting om unga mammor. Jag tycker det är grymt stark att orka vara det med tanke på alla förolämpningar och skit man kan få för det, och känner man sig redo att bli mamma så visst, det är ditt liv som du väljer att leva och jag tänker inte säga någonting om det. Jag menar om jag skulle blivit gravid skulle jag troligen behållt det eftersom jag inte hade orkat med en abort eller adoption.
Men tillbaka till ämnet. Ofta så kommer det gäster, unga tjejer typ 15-17 år tillsammans med sina egna mammor, till de här talkshowerna. Och jag har upptäckt ett mönster hos de här mammorna. Allihop är så besvikna på sina döttrar för att det har blivit gravida.
Jag säger va fan det finns värre saker! Som att dom får aids!
Så först blir de besvikna, sen säger dom att dom inte får göra abort eller adoptera bort barnet, då det är deras nya barnbarn.
Jaha? Så du vill alltså ha ett levande bevis på när din dotter gjorde dig som mest besviken i hela dit liv? Jag hänger liksom inte med.
Men sen kommer det mest intressanta av allt. När programledarna frågar så har nästan ingen utav dessa mammor haft sexprat med sina döttrar och berättat vad som kan hända om man inte skyddar sig ect. Dom tycker det är bättre att inte berätta alls, för om deras döttrar inte vet något så kommer dom inte göra något anser dom. Eller så säger dom bara att dom inte ska ha sex för de skulle inte deras mammor tycka om.
Det får mig bara att fråga: "Men hallå? Vad tänker du med?"
Man kan inte säga "ät inte godis", det är ju klart som fan du kommer göra det då! Och inte berätta om det alls är ännu värre. Vad händer då den dagen när ens 15-åriga dotter står framför valet att ha sex men vet absolut ingenting om det?
Vad som också stör mig enormt med dessa mammor är när dom säger att dom försöker hålla deras döttrar i schack. Som en person som någon gång under din livstid varit ung borde man veta att allt man inte får göra kommer man till varje pris försöka göra. Speciellt om ens föräldrar, inte minst ens mamma, säger: "Nej du ska inte göra det och du behöver inte veta något om det förrän du gifter dig".
Jag vet att jag i alla fall skulle aldrig vilja vänta tills jag gift mig för att få veta vad sex är. Tänk om jag då inte skulle tycka om det med den personen. Det finns kemi som måste stämma och hur ska det gå om jag inte vet om det funkar?
Men som grädde på moset och det som roar mig mest av hela den här kråksången, är, och det här är riktigt bra så håll i er, att de gravida döttrarnas egna mammor var oftats inte äldre än deras egna döttrar när de fick sina första barn.
Så man blir alltså arg på sitt barn för att dom gör samma misstag som dom själva.
Var det någonting jag glömde med dessa galna mammor nu?
// L
Okej jag ska ta det från början. Jag har under den senaste tiden titta lite grann på program som "the doctors" och "Tyra Banks show" och jag har märkt att tonårsgraviditer är ett väldigt stort ämne just i staterna. Jag kan förstå det eftersom dom har högst siffror på just tonårsmammor, enligt "Tyra Banks show så vill ju också var femte tonåring bli gravid och mamma innan dom avslutat skolan.
Nu säger jag verkligen inte någonting om unga mammor. Jag tycker det är grymt stark att orka vara det med tanke på alla förolämpningar och skit man kan få för det, och känner man sig redo att bli mamma så visst, det är ditt liv som du väljer att leva och jag tänker inte säga någonting om det. Jag menar om jag skulle blivit gravid skulle jag troligen behållt det eftersom jag inte hade orkat med en abort eller adoption.
Men tillbaka till ämnet. Ofta så kommer det gäster, unga tjejer typ 15-17 år tillsammans med sina egna mammor, till de här talkshowerna. Och jag har upptäckt ett mönster hos de här mammorna. Allihop är så besvikna på sina döttrar för att det har blivit gravida.
Jag säger va fan det finns värre saker! Som att dom får aids!
Så först blir de besvikna, sen säger dom att dom inte får göra abort eller adoptera bort barnet, då det är deras nya barnbarn.
Jaha? Så du vill alltså ha ett levande bevis på när din dotter gjorde dig som mest besviken i hela dit liv? Jag hänger liksom inte med.
Men sen kommer det mest intressanta av allt. När programledarna frågar så har nästan ingen utav dessa mammor haft sexprat med sina döttrar och berättat vad som kan hända om man inte skyddar sig ect. Dom tycker det är bättre att inte berätta alls, för om deras döttrar inte vet något så kommer dom inte göra något anser dom. Eller så säger dom bara att dom inte ska ha sex för de skulle inte deras mammor tycka om.
Det får mig bara att fråga: "Men hallå? Vad tänker du med?"
Man kan inte säga "ät inte godis", det är ju klart som fan du kommer göra det då! Och inte berätta om det alls är ännu värre. Vad händer då den dagen när ens 15-åriga dotter står framför valet att ha sex men vet absolut ingenting om det?
Vad som också stör mig enormt med dessa mammor är när dom säger att dom försöker hålla deras döttrar i schack. Som en person som någon gång under din livstid varit ung borde man veta att allt man inte får göra kommer man till varje pris försöka göra. Speciellt om ens föräldrar, inte minst ens mamma, säger: "Nej du ska inte göra det och du behöver inte veta något om det förrän du gifter dig".
Jag vet att jag i alla fall skulle aldrig vilja vänta tills jag gift mig för att få veta vad sex är. Tänk om jag då inte skulle tycka om det med den personen. Det finns kemi som måste stämma och hur ska det gå om jag inte vet om det funkar?
Men som grädde på moset och det som roar mig mest av hela den här kråksången, är, och det här är riktigt bra så håll i er, att de gravida döttrarnas egna mammor var oftats inte äldre än deras egna döttrar när de fick sina första barn.
Så man blir alltså arg på sitt barn för att dom gör samma misstag som dom själva.
Var det någonting jag glömde med dessa galna mammor nu?
// L
Zatsbak och fairytale
Sitter ut den sista halvtimmen här på jobbet. Alla har eller är på väg hem nu när det är fredag och allt.
Jag vet inte hur många gånger jag hör den förbannade låten fairytale på radion om dagen. Den är så uttjatad att jag typ dör! Eller förut dog jag. Nu blir jag lite halvglad varje gång jag hör den. Självklart hör en liten natthistoria till.
Emma, jag och Evelina var i onsdags på fest hos en en gammal klasskompis. Vi hade väl helt okej kul där även fast vi inte kände någon typ. Jag baserar detta på att ingen utav oss ville åka hem vid 12 för att hinna med den sista tunnelbanan (Han bor i skärholmen) så vi bestämde oss för att ta nattbuss istället och allihop sova hemma hos Emma.
Och tur var väl det! Om vi inte hade gjort de hade vi ju inte träffat dom två helsöta killar vid sergels torg när vi väntade på bussen hem.
Vi hade skitkul när vi stod och väntade på bussen. Man hade ju druckit lite vinbål hemma hos Chrillson så man var aldeles lagom glad och pratig. Samtalen vi hade fick en ju mer att typ ramla omkull av skratt. Dela buskar i bromma för dom är bättre än i fridhemsplan. Jag höll på att kissa på mig så kul var det. Okej kanske inte men det var förbannat roligt.
Dom hade varit på toxic och eftersom Emma och jag redan har bestämt att vi ska dra dit Eve på hennes födelsedag så tänkte vi "va fan vi bjuder in dom också!" Eller bjuderin och bjuder in, säger åt dom att vara där när vi kommer.
Vad har då fairytale med den här historien att göra?
Jo när killarna gick av vid bromma och vi tjejer åkte vidare till vällingby så sa vi vem vi tyckte den ena av killarna liknade. Emma tyckte han liknade Zatsiki, ni vet killen i den där filmen, medan jag tyckte han var mer lik Alexander Rybak, han som sjunger fairytale, därav kopplingen. Emma och jag vägrade först kompromissa om vem han var lik men sent igår kväll tänkte vi "Han var typ lik Zatsiki/ Alexander Rybak" Resultatet blev att han fick sig ett smeknamn av oss. "Zatsbak"
Vi hade väldigt kul åt det i alla fall. Och man kan ju alltid hoppas att man får reda på hans riktiga namn inom kort ;-)
Jag vet inte hur många gånger jag hör den förbannade låten fairytale på radion om dagen. Den är så uttjatad att jag typ dör! Eller förut dog jag. Nu blir jag lite halvglad varje gång jag hör den. Självklart hör en liten natthistoria till.
Emma, jag och Evelina var i onsdags på fest hos en en gammal klasskompis. Vi hade väl helt okej kul där även fast vi inte kände någon typ. Jag baserar detta på att ingen utav oss ville åka hem vid 12 för att hinna med den sista tunnelbanan (Han bor i skärholmen) så vi bestämde oss för att ta nattbuss istället och allihop sova hemma hos Emma.
Och tur var väl det! Om vi inte hade gjort de hade vi ju inte träffat dom två helsöta killar vid sergels torg när vi väntade på bussen hem.
Vi hade skitkul när vi stod och väntade på bussen. Man hade ju druckit lite vinbål hemma hos Chrillson så man var aldeles lagom glad och pratig. Samtalen vi hade fick en ju mer att typ ramla omkull av skratt. Dela buskar i bromma för dom är bättre än i fridhemsplan. Jag höll på att kissa på mig så kul var det. Okej kanske inte men det var förbannat roligt.
Dom hade varit på toxic och eftersom Emma och jag redan har bestämt att vi ska dra dit Eve på hennes födelsedag så tänkte vi "va fan vi bjuder in dom också!" Eller bjuderin och bjuder in, säger åt dom att vara där när vi kommer.
Vad har då fairytale med den här historien att göra?
Jo när killarna gick av vid bromma och vi tjejer åkte vidare till vällingby så sa vi vem vi tyckte den ena av killarna liknade. Emma tyckte han liknade Zatsiki, ni vet killen i den där filmen, medan jag tyckte han var mer lik Alexander Rybak, han som sjunger fairytale, därav kopplingen. Emma och jag vägrade först kompromissa om vem han var lik men sent igår kväll tänkte vi "Han var typ lik Zatsiki/ Alexander Rybak" Resultatet blev att han fick sig ett smeknamn av oss. "Zatsbak"
Vi hade väldigt kul åt det i alla fall. Och man kan ju alltid hoppas att man får reda på hans riktiga namn inom kort ;-)
Galet kul man kan ha
Sitter här på jobbet och ser ut genom dom stora glasväggarna att himlen har öppnat sig och de verkligen vräker ner. Spelar mig mindre roll eftersom jag ska vara kvar här en timme till. Jag har haft sjukt kul i alla fall. Roat mig på eget sätt. Eftersom det börjar närma sig semstertider och sommarstängt för Tyréns så händer det inte så fasansfullt mycke här. Sitter mest och tittar på växeln och ibland kommer det nått samtal. Aftonbladet.se är helt klart min räddning en del av dagen. Verkligen idag. Jag hitta en liten artikel. Den handla typ om tattueringar och peircingar och dom hade intervjuat Taron som jobbar på A.N.T i gamla stan, där jag peircar mig numera. Själv artikeln var kort och ganska intetsägande. Det som var riktigt roligt var allas jävla kommentarer! fy vad roligt det är att läsa om andras åsikter! Det startades i princip 3:e världskriget på dom där kommentarerna. Allt ifrån "Jag älskar tattueringar och är tattuerad från topp till tå" och "den här studion och tattueraren är helt klart bäst" till "Tattueringar är fula och borde förbjudas!" och "Det tillhör underklassen att tattuera sig". Det var hur kul som helst.
Själv har jag väldigt mycke åsikter om just tattueringar då jag själv är ett fan och har 2 stycken själv. Jag förstår om folk tycker det är fult och inte vill anställa folk som har tattueringar som inte kan gömmas till exempel i ansikte eller på händer, speciellt om man ska jobba med kunder. Det kan jag också tycka. Jag skulle aldrig själv göra något sånt. Men sen finns det ju sånna som faktiskt passar i det och kan ha det på jobbet. Kolla bara på Kat Von D. Jag kan ju säga att jag skulle nästan inte vilja gå till en tattuerare som inte själv har tattueringar. Lika lite som jag skulle vilja köpa jeans från någon som inte bär jeans. Det känns väldigt ologiskt.
Men man ska inte döma hunden efter håren.
Ialla fall. Om ni har sjukt tråkig eller bara letar efter lite underhållande läsning måste ni helt enkelt läsa den här artikel, eller aa kommentarerna. Sjukt kul! http://www.alltomstockholm.se/start/article69968.aos Enjoy!
Själv har jag väldigt mycke åsikter om just tattueringar då jag själv är ett fan och har 2 stycken själv. Jag förstår om folk tycker det är fult och inte vill anställa folk som har tattueringar som inte kan gömmas till exempel i ansikte eller på händer, speciellt om man ska jobba med kunder. Det kan jag också tycka. Jag skulle aldrig själv göra något sånt. Men sen finns det ju sånna som faktiskt passar i det och kan ha det på jobbet. Kolla bara på Kat Von D. Jag kan ju säga att jag skulle nästan inte vilja gå till en tattuerare som inte själv har tattueringar. Lika lite som jag skulle vilja köpa jeans från någon som inte bär jeans. Det känns väldigt ologiskt.
Men man ska inte döma hunden efter håren.
Ialla fall. Om ni har sjukt tråkig eller bara letar efter lite underhållande läsning måste ni helt enkelt läsa den här artikel, eller aa kommentarerna. Sjukt kul! http://www.alltomstockholm.se/start/article69968.aos Enjoy!
En sak jag bara ramla över
Jag snacka med en polare igår. Kanske bör tilläggas att det var en killpolare. Vi snacka om att åka på kryssning, vi spånar på att jag kanske ska följa med på en kryssning i sommar. Sen kom det fram att det skulle vara jag med massa killar som vanligt och att den kille jag är med just nu kanske inte skulle tycka om det så mycke om vi fortfarande var med varandra då. Min polare sa att han skulle i alla fall adrig släppa iväg sin tjej på kryssning med en jävla massa killar bara.
Då sa jag: "Jamen okej det är massa killar men de är ju bara kompisar om din tjej skulle vilja åka med sina kompisar skulle inte du låta henne då?"
"NEJ!" Va de jag fick till svar. Men då tänkte jag va fan är det för osäker kille som inte ens litar tillräckligt mycke på sin tjej för att släppa iväg henne 2 dagar på kryssning med sina polare? För det handlar ju verkligen bara om brist på tillit i förhållandet, och är det verkligen värt att ens gå vidare med det förhållandet då? Det skulle inte jag tycka i alla fall.
Fast o andra sidan kanske han tänkte att tjejen skulle var mer som jag och nästan bara ha killpolare och kanske till och med ett förflutet med många av dom.
Han frågade mig: "Vet din kille något om ditt förflutna?" Nej det gör han ju inte och jag tror det ska förbli så. Det förflutna kommer väl komma upp någon dag och bita mig i arslet men va fan jag behöver ju inte bita mig själv i arslet eller hur?
Kommer det fram så gör det annars får det va. Det kommer komma fram förr eller senare men varför ta upp det själv. Känns för tillfället bara idiotiskt.
Då sa jag: "Jamen okej det är massa killar men de är ju bara kompisar om din tjej skulle vilja åka med sina kompisar skulle inte du låta henne då?"
"NEJ!" Va de jag fick till svar. Men då tänkte jag va fan är det för osäker kille som inte ens litar tillräckligt mycke på sin tjej för att släppa iväg henne 2 dagar på kryssning med sina polare? För det handlar ju verkligen bara om brist på tillit i förhållandet, och är det verkligen värt att ens gå vidare med det förhållandet då? Det skulle inte jag tycka i alla fall.
Fast o andra sidan kanske han tänkte att tjejen skulle var mer som jag och nästan bara ha killpolare och kanske till och med ett förflutet med många av dom.
Han frågade mig: "Vet din kille något om ditt förflutna?" Nej det gör han ju inte och jag tror det ska förbli så. Det förflutna kommer väl komma upp någon dag och bita mig i arslet men va fan jag behöver ju inte bita mig själv i arslet eller hur?
Kommer det fram så gör det annars får det va. Det kommer komma fram förr eller senare men varför ta upp det själv. Känns för tillfället bara idiotiskt.
ENORMA NYHETER!
Asså helt jävla GIGANTISKA!
Okej! Är du beredd? Här kommer den!
Jag fick idag omkring klockan 2 mitt KÖRKORT! Jag får lagligt köra bil :-D
Fatta va coolt. Jag har kämpat med den här skiten ett bra tag nu och äntligen! Med en kuggad uppkörning i ryggen satte jag mig i bilen och sa bestämt till mig själv "Nu jävlar ska jag ha de här körkortet!" Och kolla! Det fick jag! Jag är så lycklig :-D
Okej! Är du beredd? Här kommer den!
Jag fick idag omkring klockan 2 mitt KÖRKORT! Jag får lagligt köra bil :-D
Fatta va coolt. Jag har kämpat med den här skiten ett bra tag nu och äntligen! Med en kuggad uppkörning i ryggen satte jag mig i bilen och sa bestämt till mig själv "Nu jävlar ska jag ha de här körkortet!" Och kolla! Det fick jag! Jag är så lycklig :-D
En bild säger mer än 1000 ord
En del har hänt under en tid. En hel del roliga saker. Men eftersom jag känner mig lat och har redan varit duktig så lägger jag helt enkelt ut de bilder jag tagit.
Förra helgen va man lite party så de blev rågsved Och som de kanske syns så var de fler som va party ;)
Efter de va man ju seg fram till tisdag men då hade man kul igen i stallet och en liten överrasking fick jag när man kom. Eftersom jag är typ den minsta av alla hästryttare så får jag de små pollarna och även ponnyer. Och i tisdags fick jag lilla Eloge
När fredag kom så blev de tjejkväll med Sara hemma hos henne. De var hur skönt som helst att spendera hela dagen nästan med henne. Det behövdes liksom. Det var bara lite synd att hela kvällen inte handlade om oss och bara oss.
Kändisskap
Jag skulle inte vilja vara en a-kändis. Aldrig i hela mitt liv. Jag skulle inte heller vilja vara en svensk kändis. Typ som bara är känd i sverige. Svenska kändisar är, enligt mitt tycke, inte mycke att ha. Dom är mesiga och inte omtyckta av mig helt enkelt. Svenskar som har slagit igenom i andra länder, typ Stellan Skarsgård, Peter Stormare m.fl. Tycker jag om. Dom är liksom respekterade och inte lika mesiga helt enkelt.
Men skälet till att jag över huvud taget tog upp det här med kändisskap och varför jag inte skulle ens klara av att vara en "het" A-kändis är för att alla skulle tro sig veta allt om en hela tiden. Jag skulle bli tokig. Om man till exempelt skulle växa ifrån sin kändiskompis och inte vara med den hela tiden som förut skulle det säkert stå på första sidorna; "Storbråk mellan kändispolarna!" . Jag menar kom igen! är inte det lite att ta i? Eller om man har en killpolare som man går ut och shoppar en förlovningsring med till hans flickvän eller nått så står det; "kändisarnas hemliga förlovning!"
Det värsta av allt är att man behöver inte ens vara kändis för att det ska hända. Kanske inte att det står i tidningen men har man ett kompisgäng då jävlar får man passa sig. Man kan inte göra ett misstag en kväll utan att man får höra nästan dag; "Hurrö hur gick det igår då?" med lite småskratt efter. Eller "Jag hörde vad som hände! Snyggt jobbat!" och det får man höra från folk som inte ens va där. Det är riktigt illa enligt mitt tycke.
Ingen och jag menar verkligen ingen går fri från allt skvaller. Kanske en människa som bor helt ensam och aldrig går ut, KANSKE. Men det är gränsfall på den med. Folk börjar väl snacka om hur konstig den är också.
Men som sagt man får väl vara glad över att det bara är ens kompisar som snackar om hur man gjorde bort sig på fyllan och inte hela världen. Även om det känns som det ibland. Nej om jag ska bli känd ska jag bli känd för det jag gör och möjligtvis hur jag klär mig men inte för alla mina skandaler. Men jag antar att det skulle bli annurlunda om jag blev känd. Så duktig jag är på att helt göra bort mig. Riktigt illa.....
Men skälet till att jag över huvud taget tog upp det här med kändisskap och varför jag inte skulle ens klara av att vara en "het" A-kändis är för att alla skulle tro sig veta allt om en hela tiden. Jag skulle bli tokig. Om man till exempelt skulle växa ifrån sin kändiskompis och inte vara med den hela tiden som förut skulle det säkert stå på första sidorna; "Storbråk mellan kändispolarna!" . Jag menar kom igen! är inte det lite att ta i? Eller om man har en killpolare som man går ut och shoppar en förlovningsring med till hans flickvän eller nått så står det; "kändisarnas hemliga förlovning!"
Det värsta av allt är att man behöver inte ens vara kändis för att det ska hända. Kanske inte att det står i tidningen men har man ett kompisgäng då jävlar får man passa sig. Man kan inte göra ett misstag en kväll utan att man får höra nästan dag; "Hurrö hur gick det igår då?" med lite småskratt efter. Eller "Jag hörde vad som hände! Snyggt jobbat!" och det får man höra från folk som inte ens va där. Det är riktigt illa enligt mitt tycke.
Ingen och jag menar verkligen ingen går fri från allt skvaller. Kanske en människa som bor helt ensam och aldrig går ut, KANSKE. Men det är gränsfall på den med. Folk börjar väl snacka om hur konstig den är också.
Men som sagt man får väl vara glad över att det bara är ens kompisar som snackar om hur man gjorde bort sig på fyllan och inte hela världen. Även om det känns som det ibland. Nej om jag ska bli känd ska jag bli känd för det jag gör och möjligtvis hur jag klär mig men inte för alla mina skandaler. Men jag antar att det skulle bli annurlunda om jag blev känd. Så duktig jag är på att helt göra bort mig. Riktigt illa.....
Desperata medel
Om man gillar någon, verkligen gillar någon, men inte kan få den, är det väldigt lätt att man antingen sitter i ett hörn och trånar till man inte orkar längre, eller så tar man till desperata metoder för att få vad man vill ha. Jag själv är en trånare. Jag sitter i mitt hörn och hoppas på att nått ska hända. Olycklig. Jag antar att jag får skylla mig själv. Personen glömmer mig eftersom jag inte gör mig hörd eller sedd. Men om man nu blir helt ignorerad av människan borde de inte vara så att man till slut glömmer dennes existens?
Sen finns det ju undantag. Äkta kärlek borde ju vara ett. Besatthet är en annan.
Men vart går gränsen mellan de båda?
Jag tycker de båda verkar till ytan väldigt lika. Jag tror inte heller en människa som lider av de ena eller det andra skulle kunna skilja dom åt. Jag menar i båda fallen är det väl så att man tänker på människan. Sen är det väl helt individuellt hur resten är, men vad jag vet; Man sover inte, man äter inte, man är inte helt glad när människan inte är där, svårt att koncentra sig, man kan inte så mycke som tänka sig att någon annan troligen skulle passa mycket bättre.
En vän skulle kunna säga: "du är kär!" eller "du är besatt!". Men hur kan man egentligen skilja dom två?
Eller är det egentligen så att de är samma sak men den ena får man som ett klartecken medan den andra säger "men ge upp nån gång!"?
Båda två är bara olika sätt att uttrycka en form av ägande, eller hur mycke man vill ha något. Bara olika ord, därav ett är ett bra medan de andra är ett tecken på att du håller på att tappa förståndet.
Sen finns det ju undantag. Äkta kärlek borde ju vara ett. Besatthet är en annan.
Men vart går gränsen mellan de båda?
Jag tycker de båda verkar till ytan väldigt lika. Jag tror inte heller en människa som lider av de ena eller det andra skulle kunna skilja dom åt. Jag menar i båda fallen är det väl så att man tänker på människan. Sen är det väl helt individuellt hur resten är, men vad jag vet; Man sover inte, man äter inte, man är inte helt glad när människan inte är där, svårt att koncentra sig, man kan inte så mycke som tänka sig att någon annan troligen skulle passa mycket bättre.
En vän skulle kunna säga: "du är kär!" eller "du är besatt!". Men hur kan man egentligen skilja dom två?
Eller är det egentligen så att de är samma sak men den ena får man som ett klartecken medan den andra säger "men ge upp nån gång!"?
Båda två är bara olika sätt att uttrycka en form av ägande, eller hur mycke man vill ha något. Bara olika ord, därav ett är ett bra medan de andra är ett tecken på att du håller på att tappa förståndet.
Fördomar
Hos många människor, eller nej låt mig omformulera. Nästan alla människor har fördomar. Jag är en sån som alltid haft fördomar. Och jag tror att vissa av dom har varit ganska dumma och så. Men det blir så när man inte kan kolla själv. Till exempel så har jag alltid trott fram till dess att jag började på gymnasiet att ingen bor på andra sidan stan. De området har liksom varit troligen bebyggt område. Kanske att någon bor i en skog nånstans utan rinnande vatten eller el. Men som sagt, när jag började gymnasiet kändes det ju nästan som att mer än hälften va därifrån.
Så det är ju ganska självklart att man börjar umgås med en från andra sidan av gröna linjen. Från början tänkte jag att alla där skulle vara bitchiga snorungar typ. Men allt eftersom man lär känna folket så märker man att dom är ungefär exakt likadana som en egna kära vällingbybor. Fast inte riktigt. Och man blir ju fortfarande lite gladare med omväxling. Man måste ju inte alltid göra samma sak på samma ställe som man alltid gjort. Man kan ju göra små förändringar. Som att byta plats. Eller människor.
Så jag har ett litet tips till dig med fördomar. Vare sig det är om din kompis eller om det är om ett ställe eller andra människor. Ta reda på om det stämmer först. En människa kanske inte är så hemsk som du tror. Eller så fjortis som den ser ut.
Och prata aldrig illa om nån du aldrig träffat eller nått du aldrig gjort.
Ganska skillat ett hitta närboende kompisar asså ^^
Hässelby strand - 3 stationer härifrån bor jag
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Så det är ju ganska självklart att man börjar umgås med en från andra sidan av gröna linjen. Från början tänkte jag att alla där skulle vara bitchiga snorungar typ. Men allt eftersom man lär känna folket så märker man att dom är ungefär exakt likadana som en egna kära vällingbybor. Fast inte riktigt. Och man blir ju fortfarande lite gladare med omväxling. Man måste ju inte alltid göra samma sak på samma ställe som man alltid gjort. Man kan ju göra små förändringar. Som att byta plats. Eller människor.
Så jag har ett litet tips till dig med fördomar. Vare sig det är om din kompis eller om det är om ett ställe eller andra människor. Ta reda på om det stämmer först. En människa kanske inte är så hemsk som du tror. Eller så fjortis som den ser ut.
Och prata aldrig illa om nån du aldrig träffat eller nått du aldrig gjort.
Ganska skillat ett hitta närboende kompisar asså ^^
Hässelby strand - 3 stationer härifrån bor jag
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
och 2 stationer härifrån bor Sara - Hagsätra
Bästa helgen på ett jävla bra tag :D
Den 6 mars åkte jag, min far, Emma, Ulf, Denise och hennes kille Gustav till orsa grönklitt. Jag har inte haft så kul på riktigt länge. Varken Emma eller jag har i hela vårt liv aldrig stått på ett par skidor. Även fast det bara var en helg så var det så himla kul.
Kanske hade lite ont efter men inte så farligt som man trodde att man skulle ha men lite träningsvärk hade man väl.
Men det roligaste var att det var vissa personer som hade sagt: "å det är så jobbigt men kul!" eller "det är så läskigt att åka i liften" osv. Men Emma och jag ägde dom där backarna! Och jag fastande bara i liften en gång ;-) Det var första gången vi åkte och endå så tar vi oss an en röd backe! Liksom när vi tyckte att dom blåa började bli lite halvtråkiga.
Men nu är det ju så att en bild säger mer än tusen ord. Och för att jag inte kommer på fler ord att skriva om denna underbara resa kan ni få titta på lite bilder =)
Nästa år är det Åre som gäller i en hel vecka! Längtar redan!
Vad är kärlek?
När det bubblar i kroppen som en kolsyrad dricka,
När du fnissar som en liten flicka,
När man känner nåt man 'can't deny',
When the eagles fly over mountain high,
När all oro är som bort blåst och försvunnen,
När simba återvänder i lejonkungen,
När man bara drar replik för o slippa krångla;
'Min pappa är rik vill du hångla?'
Om man spärrar upp sina ögon och tittar bak med huvet ut,
då ser man galen ut,
De har egentligen inte hit o höra,
det är bara en grej man kan göra.
När jag dansat med Elin en sommarnatt lång,
och vi satt på en parkbänk,
jag var kär, hon drack rom.
När Elin sa att jag var den vackraste som finns,
såg in i mina ögon och kräktes på mina jeans.
Våga styr som en kapten,
våga fall som ett löv,
våga chansa och se hur de går,
vad är fegt, vad är mod, what is love?
Baby don't hurt me, don't hurt me, nomore.
Från en afton som doftar lite YMCA,
Tack göteborg ni är kärlek för mig!"
Kan man få till det bättre eller? Grattis Björn Gustavsson! du lyckades göra melodifestivalens första deltävlning i alla fall lite rolig!
Aha!
Tröjan.... Den tröja jag på sätt och vis vill ha tillbaka men jag känner endå att jag är nog bäst utan den. Den är inte bra för mig. Men den känns så lockande. Eller den är väldigt lockande men å andra sidan är den inte ens i närheten av att vara min igen.
Så det här är nog bra. Jag ska lära mig att leva utan den. Men det som är mest irriterande är att den är mig mitt i nyllet hela jävla tiden! Och om den inte är det så är den i mitt stackars huve, som är fyllt med idiotiska tankar som det är, hela tiden. Så hur glömmer jag den på bästa sätt?
Bara ignorera? Kan få mig att varka dryg efter ett tag. Jag är nog lite dryg som det är så mer skulle verkligen inte vara bra för mig.
Om jag vet att något inte är bra för mig, varför fortsätter jag?
Den där jävla tröjan är precis som en cigarett. I början var det bara en kul grej eller en sak man gjorde för att vara lite social. Men efter ett tag började men allt oftare föreslå att man skulle gå ut och ställa sig vid det där speciella stället och ta en liten cigarett. Men man gjorde det bara i sällskap av andra. Tills man en dag märker att man sitter hemma och skakar för att man inte har rökt på 24 timmar. Allt man vill ha är bara den där cigaretten så man går ut fixar ett packet på ett eller annat sätt och sen märker man att man står där själv, på morgonen, i skolan till och med hemma kommer man på dåliga ursäkter bara för att komma ut ur huset och röka.
Tills en dag då man faktiskt kommer på, där man står ensam i mörkret, "fan vad håller jag på med?", då har man redan fallit för hårt för frestelsen. Man kan inte komma ur på ett lätt och smidigt sätt.
Vana måste sucksesivt trappas ner. Eller så måste den ersättas av något annat. För om man bara slutar blir man till ett monster som ingen vill vara i närheten av.
Det är en drog. Alltihop. Ibland funderar jag på om inte livet bara är till för att falla för frestelser och droga ner sig totalt. På allt man kan komma åt; cigg, snus, alkohol, sex, socker och koffein.
Är detta vad livet egentligen är?
Så det här är nog bra. Jag ska lära mig att leva utan den. Men det som är mest irriterande är att den är mig mitt i nyllet hela jävla tiden! Och om den inte är det så är den i mitt stackars huve, som är fyllt med idiotiska tankar som det är, hela tiden. Så hur glömmer jag den på bästa sätt?
Bara ignorera? Kan få mig att varka dryg efter ett tag. Jag är nog lite dryg som det är så mer skulle verkligen inte vara bra för mig.
Om jag vet att något inte är bra för mig, varför fortsätter jag?
Den där jävla tröjan är precis som en cigarett. I början var det bara en kul grej eller en sak man gjorde för att vara lite social. Men efter ett tag började men allt oftare föreslå att man skulle gå ut och ställa sig vid det där speciella stället och ta en liten cigarett. Men man gjorde det bara i sällskap av andra. Tills man en dag märker att man sitter hemma och skakar för att man inte har rökt på 24 timmar. Allt man vill ha är bara den där cigaretten så man går ut fixar ett packet på ett eller annat sätt och sen märker man att man står där själv, på morgonen, i skolan till och med hemma kommer man på dåliga ursäkter bara för att komma ut ur huset och röka.
Tills en dag då man faktiskt kommer på, där man står ensam i mörkret, "fan vad håller jag på med?", då har man redan fallit för hårt för frestelsen. Man kan inte komma ur på ett lätt och smidigt sätt.
Vana måste sucksesivt trappas ner. Eller så måste den ersättas av något annat. För om man bara slutar blir man till ett monster som ingen vill vara i närheten av.
Det är en drog. Alltihop. Ibland funderar jag på om inte livet bara är till för att falla för frestelser och droga ner sig totalt. På allt man kan komma åt; cigg, snus, alkohol, sex, socker och koffein.
Är detta vad livet egentligen är?
Idag
Idag blev det konstaterat. Jag är väldigt pervers.
Jag har nämligen ett litet talesätt som säger att allt som inte går att ha i handen går att ha i munnen eller mellan benen.
Detta kan misstolkas grovt. Nu tror ni allihop att jag är helt sjuk i huvet som säger så men grejen är att jag menar mer saker. Typ som man tar ut ur skåpet. Jag menar tänk själv, man ska ta ut ett block eller en bok och en penna säger vi, och i skåpet ligger jackan och en jävla massa andra grejer. Då tar man ut jackan håller den mellan benen sen tar man pennan sätter den i munnen sen tar man ut blocket byter plats på jackan och blocket och slänger in jackan igen. Sen går man.
Allt som inte går att ha i handen går att ha i munnen eller mellan benen. Det är inte sp kompilcerat.
Är jag verkligen så pervers för att tänka så?
Jag kan ju inte bestämma hur andra människor ska tolka de men enligt mig så är det inte perverst om jag inte är på sånt humör så det så.
Jag har nämligen ett litet talesätt som säger att allt som inte går att ha i handen går att ha i munnen eller mellan benen.
Detta kan misstolkas grovt. Nu tror ni allihop att jag är helt sjuk i huvet som säger så men grejen är att jag menar mer saker. Typ som man tar ut ur skåpet. Jag menar tänk själv, man ska ta ut ett block eller en bok och en penna säger vi, och i skåpet ligger jackan och en jävla massa andra grejer. Då tar man ut jackan håller den mellan benen sen tar man pennan sätter den i munnen sen tar man ut blocket byter plats på jackan och blocket och slänger in jackan igen. Sen går man.
Allt som inte går att ha i handen går att ha i munnen eller mellan benen. Det är inte sp kompilcerat.
Är jag verkligen så pervers för att tänka så?
Jag kan ju inte bestämma hur andra människor ska tolka de men enligt mig så är det inte perverst om jag inte är på sånt humör så det så.
Jalla Jalla.....
Idag hade jag ridlektion. Min ridlärare vill gärna att jag ska rida en häst som heter Jalla Jalla. Jag tror jag aldrig förut ridit en häst som lever upp så himla mycke till sitt eget namn. Allt ska gå fort, fort, FORT! Det finns ingenting som är samlat för honom utan han ska gasa påså fort som möjligt.
Och jag vet inte varför men jag kan faktiskt göra likadant ibland. Okej han springer så fort att han inte ens har koll på sina egna ben, det kanske inte riktigt jag gör. Men jag gör grejer ibland så fort att jag knappt vet vad jag gör eller hur det hänger ihop.
Jag liksom tänker om jag gör det fort så är de klart sen. Speciellt på tråkiga lektioner i skolan. Jalla Jalla kanske tänker likadant. "Om jag springer fortare kanske tiden går fortare och då slipper jag de här". Men tiden går inte fortare för att man gör grejer snabbare. Snarare tvärtom. Jag menar till exempel i skolan så om man är klar med en uppgift så är det ju inte ofta läraren säger "jag men dåså om du e klar kan du ju gå 2 timmar tidigare" utan de har oftast en annan uppgift att göra.
Och så är det nästan med allt här i livet har jag tänkt på. Därför borde man ju nästan lugna ner allting. Ta sig tid att lukta på rosorna på vägen liksom. För vad händer när man är sådär runt 75 och kommer på att man inte har hjälpt sina barn med läxorna en endaste gång för man alltid sprang och gjorde annat?
Så därför tänker jag så mycke som möjligt sluta göra allt som inte behövs göras snabbt långsamt. Jag ska helt enkelt skynda långsamt. Inte för jag vet hur det ska gå till men endå.
Fast då kanske jag inte hinner med allt i livet som jag skulle vilja. Om jag bara går långsamt fram hela tiden. Man ska inte skjuta upp saker till ett speciellt ögenblick då det kanske aldrig kommer. Nu blev ju allt mycke mer kompicerat. Det är lite monent 22 nu.
Men på lektioner kan man ju sega då kanske man bara behöver göra en uppgift.
Så därför Jalla Jalla borde du tagga ner. Du måste fortfarande göra allt som man ska göra och du måste fortfarande vara i ridhuset i en timme med ofta mig på ryggen hur fort du än springer.
Och jag vet inte varför men jag kan faktiskt göra likadant ibland. Okej han springer så fort att han inte ens har koll på sina egna ben, det kanske inte riktigt jag gör. Men jag gör grejer ibland så fort att jag knappt vet vad jag gör eller hur det hänger ihop.
Jag liksom tänker om jag gör det fort så är de klart sen. Speciellt på tråkiga lektioner i skolan. Jalla Jalla kanske tänker likadant. "Om jag springer fortare kanske tiden går fortare och då slipper jag de här". Men tiden går inte fortare för att man gör grejer snabbare. Snarare tvärtom. Jag menar till exempel i skolan så om man är klar med en uppgift så är det ju inte ofta läraren säger "jag men dåså om du e klar kan du ju gå 2 timmar tidigare" utan de har oftast en annan uppgift att göra.
Och så är det nästan med allt här i livet har jag tänkt på. Därför borde man ju nästan lugna ner allting. Ta sig tid att lukta på rosorna på vägen liksom. För vad händer när man är sådär runt 75 och kommer på att man inte har hjälpt sina barn med läxorna en endaste gång för man alltid sprang och gjorde annat?
Så därför tänker jag så mycke som möjligt sluta göra allt som inte behövs göras snabbt långsamt. Jag ska helt enkelt skynda långsamt. Inte för jag vet hur det ska gå till men endå.
Fast då kanske jag inte hinner med allt i livet som jag skulle vilja. Om jag bara går långsamt fram hela tiden. Man ska inte skjuta upp saker till ett speciellt ögenblick då det kanske aldrig kommer. Nu blev ju allt mycke mer kompicerat. Det är lite monent 22 nu.
Men på lektioner kan man ju sega då kanske man bara behöver göra en uppgift.
Så därför Jalla Jalla borde du tagga ner. Du måste fortfarande göra allt som man ska göra och du måste fortfarande vara i ridhuset i en timme med ofta mig på ryggen hur fort du än springer.
Hrm....
Just nu kom jag precis hem från att ha sett Förtrollad med min bästa kompis. Helt okej film, underhållande men lite för "putti-nuttig" för min smak.
Men filmen fick mig att fundera. Filmen fick mig att tänka på För evigt, och min absoluta favorit del i den filmen: när Prins Henry pratar med Da Vinci om kärlek;
Henry: Do you really think there is only one perfect mate?
Leonardo da Vinci: As a matter of fact, I do.
Henry: Well then how can you be certain to find them? And if you do find them, are they really the one for you or do you only think they are? And what happens if the person you're supposed to be with never appears, or, or she does, but you're too distracted to notice?
Leonardo da Vinci: You learn to pay attention.
Henry: Then let's say God puts two people on Earth and they are lucky enough to find one another. But one of them gets hit by lightning. Well then what? Is that it? Or, perchance, you meet someone new and marry all over again. Is that the lady you're supposed to be with or was it the first? And if so, when the two of them were walking side by side were they both the one for you and you just happened to meet the first one first or, was the second one supposed to be first? And is everything just chance or are some things meant to be?
Jag tycker Henry har en väldigt bra poäng i de han säger.
Finns det en perfekt själsfrände till alla?
Tänk om det faktiskt skulle finnas det. Alla skulle leva lyckliga med den som man är menad till att leva med. Men verkligheten är inte så simpel. Men om konseptet fortfarande exicterar, att det finns en perfekt person till alla, varför ska det då vara så himla svårt att hitta den personen. Det verkar ju som att de flesta bara hittar nån som passar okej till en själv, eftersom de flesta äktenskap slutar i skilsmässa. Själv anser jag mer att äktenskap är som att ge sig in i ett projekt som garanterar slutar dåligt, antingen skilsmässa eller döden. Det kan ha något att göra med att jag själv aldrig hittat någon som jag faktiskt varit helt bekväm med. Jag tittar på min bästa kompis som idag firar 2 år tillsammans med sin kille och tänker "jag vill också". Eller så tittar jag på mina föräldrar som hängt ihop i troligen snart 30 år, still going str Sen har jag också hört skräckhistorier om seriösa förhållanden. Men om vi ska styra tillbaka till ämnet så anser många, jag däribland, att man inte kan finna äkta lycka förrän man kan dela den med någon.
Men filmen fick mig att fundera. Filmen fick mig att tänka på För evigt, och min absoluta favorit del i den filmen: när Prins Henry pratar med Da Vinci om kärlek;
Henry: Do you really think there is only one perfect mate?
Leonardo da Vinci: As a matter of fact, I do.
Henry: Well then how can you be certain to find them? And if you do find them, are they really the one for you or do you only think they are? And what happens if the person you're supposed to be with never appears, or, or she does, but you're too distracted to notice?
Leonardo da Vinci: You learn to pay attention.
Henry: Then let's say God puts two people on Earth and they are lucky enough to find one another. But one of them gets hit by lightning. Well then what? Is that it? Or, perchance, you meet someone new and marry all over again. Is that the lady you're supposed to be with or was it the first? And if so, when the two of them were walking side by side were they both the one for you and you just happened to meet the first one first or, was the second one supposed to be first? And is everything just chance or are some things meant to be?
Jag tycker Henry har en väldigt bra poäng i de han säger.
Finns det en perfekt själsfrände till alla?
Tänk om det faktiskt skulle finnas det. Alla skulle leva lyckliga med den som man är menad till att leva med. Men verkligheten är inte så simpel. Men om konseptet fortfarande exicterar, att det finns en perfekt person till alla, varför ska det då vara så himla svårt att hitta den personen. Det verkar ju som att de flesta bara hittar nån som passar okej till en själv, eftersom de flesta äktenskap slutar i skilsmässa. Själv anser jag mer att äktenskap är som att ge sig in i ett projekt som garanterar slutar dåligt, antingen skilsmässa eller döden. Det kan ha något att göra med att jag själv aldrig hittat någon som jag faktiskt varit helt bekväm med. Jag tittar på min bästa kompis som idag firar 2 år tillsammans med sin kille och tänker "jag vill också". Eller så tittar jag på mina föräldrar som hängt ihop i troligen snart 30 år, still going str Sen har jag också hört skräckhistorier om seriösa förhållanden. Men om vi ska styra tillbaka till ämnet så anser många, jag däribland, att man inte kan finna äkta lycka förrän man kan dela den med någon.
Pussas Mera!
Vad jag har märk nu på senare tid är hur gulligt och mysigt det egentligen är när man som tjej får en puss av sin killkompis. Det behöver inte betyda ett jävla skit men just att man får den säger så himla mycke. Man säger liksom "du är min kompis och jag gillar dig för det". Det tycker jag är en väldigt viktig del i en kompisrelation, inte att man skriver på PA hela tiden "jag älskar dig till jordens undergång". Jag personligen tycker inte det betyder sådär jättemycke, jag föredrar faktiskt en handling istället då, som en puss på kinden när man hälsar, men även en kram duger gott och väl. Det känns mera verkligt. För faktum är att jag inte är en person som tror på "bästa vänner till döden" jag kan tror att man känner varandra till döden men man kommer inte alltid vara lika nära som man är nu. Man växer ifrån varandra och det är jobbigt men det är naturens sätt att säga "gå vidare".
Därför uppmanar jag alla nu att faktiskt pussa på varandra, fast tänk på flick- och pojkvänner också, pussa inte för mycke på någon som har det och du kanske ska pussa mer på din egen flick- eller pojkvän än på alla andra. men ge ändå en puss till någon du tycker om, helt spontant. Nästa gång du ser din bästa tjej eller killpolare, även om du inte brukar pussa på dom, ge dom en. Det kan göra en person på dåligt humör glad.
En puss om dagen är bra för magen ;-)
Därför uppmanar jag alla nu att faktiskt pussa på varandra, fast tänk på flick- och pojkvänner också, pussa inte för mycke på någon som har det och du kanske ska pussa mer på din egen flick- eller pojkvän än på alla andra. men ge ändå en puss till någon du tycker om, helt spontant. Nästa gång du ser din bästa tjej eller killpolare, även om du inte brukar pussa på dom, ge dom en. Det kan göra en person på dåligt humör glad.
En puss om dagen är bra för magen ;-)
