Vad jag inte betalar för
Jag har lugnat ner mig nu, men igår var jag så stört upprörd. Det gick verkligen inte alls på ridningen. Inte nog med att SL tvingar mig stanna i mitt eget hus, ridningen gick verkligen åt helvete. Jag tror jag aldrig gått därifrån så frustrerad och upprörd förut. Aldrig! Ridningen har liksom varit som min yoga. Jag har alltid gått därifrån glad, lugn och tillfredställd med vad jag har uppnått eller inte. Hur som helst har jag ju lärt mig nånting. Men igår var jag så förbannad.
Jag blev tilldelad Fyrk. För folk som inte vet så är Fyrk precis som han låter trött, trist och tråkig. Inte bara det, han är troligen den absolut äldsta hästen som står i grimstastallet. Han borde enligt många ha gått i pension för 5-6 år sen. Det är mer synd om honom än något annat.
Den hästen fick jag, och jag tänker verkligen inte påstå att jag går i någon elitgrupp av något slag men den är väl kanske lite mer åt det avancerade hållet. Jag tycker om hästar som man kan jobba med, som det händer nått när man petar på dom. Fyrk går inte ens framåt, han tänker inte ens framåt, fan han tänker inte ens bakåt! Han tänker typ: "Jag vill gå hem så om jag står still tillräckligt länge kanske jag får det".
Jag har aldrig varit så frustrerad på någon häst som jag ridit som jag blir när jag rider honom. Jag har under årens lopp ridit honom några gånger. Endå gången det inte har slutar i tårar av ursinne har varit när vi ridit i skogen eller hoppat.
Igår hoppade vi inte, och vi red inte ute i skogen, vi skulle rida en helt vanlig dressyr-lektion. Efter halva lektionen när jag hade suttit och sparkat och piskat och gjort allt i min makt för att få honom att göra nånting, gav jag upp. Jag hoppa av hästen och sa jag tänker inte rida mer.
Jag vet att jag har inte världens starkaste ben men jag har tillräckligt starka. När han började gnälla varje gång jag skänkla på honom ville jag inte längre.
Men det som gjorde mig riktigt förbannad var faktiskt min ridlärare. När jag hoppar av blev hon sur på mig, hon sa att om man är en liten tjej på 1.60 kan man inte förvänta sig att bli satt på dom största hästarna som går med i gruppen, och att jag är så kräsen, att ingen häst passar mig. Det blir jag riktigt sur på.
1. Det är inte så stor skillnad mellan oss tjejer i gruppen storleksmässig. Inte när hon kan sätta de längsta tjejrna på ponnys.
2. Det spelar ingen roll hur stor jag är. Det är mengen att jag ska hitta en häst jag trivs med och kan utvecklas på.
3. Jag är inte kräsen! Jag hittar bara inte någon häst som passar mig, och jag kommer verkligen inte hitta det i den äldsta hästen i stallet som knappt orkar med sin egen kroppsvikt!
Nej än en gång slutade en ridlektion på Fyrk i tårar.
De är inte det här jag betalar för. Jag är en hobbyryttare. Jag rider för att jag tycker det är kul och för att en dag kanske ha en egen häst. Jag rider inte för att bli uttskälld för att vara kräsen, det får jag tillräckligt av i alla fall. Och visst jag kanske är kräsen som vill ha en häst jag faktiskt kan tycka om, men jag får vara det när jag betalar nästan 5 000 kr om året för att få rida. Men jag tycker inte de är för mycke begärt.
Förlåt killen det är inte ditt fel. Du borde få gå i en härlig hage nånstans
nu inte vara på en ridskola. Jag hoppas någon förstår det snart.
// L
Jag blev tilldelad Fyrk. För folk som inte vet så är Fyrk precis som han låter trött, trist och tråkig. Inte bara det, han är troligen den absolut äldsta hästen som står i grimstastallet. Han borde enligt många ha gått i pension för 5-6 år sen. Det är mer synd om honom än något annat.
Den hästen fick jag, och jag tänker verkligen inte påstå att jag går i någon elitgrupp av något slag men den är väl kanske lite mer åt det avancerade hållet. Jag tycker om hästar som man kan jobba med, som det händer nått när man petar på dom. Fyrk går inte ens framåt, han tänker inte ens framåt, fan han tänker inte ens bakåt! Han tänker typ: "Jag vill gå hem så om jag står still tillräckligt länge kanske jag får det".
Jag har aldrig varit så frustrerad på någon häst som jag ridit som jag blir när jag rider honom. Jag har under årens lopp ridit honom några gånger. Endå gången det inte har slutar i tårar av ursinne har varit när vi ridit i skogen eller hoppat.
Igår hoppade vi inte, och vi red inte ute i skogen, vi skulle rida en helt vanlig dressyr-lektion. Efter halva lektionen när jag hade suttit och sparkat och piskat och gjort allt i min makt för att få honom att göra nånting, gav jag upp. Jag hoppa av hästen och sa jag tänker inte rida mer.
Jag vet att jag har inte världens starkaste ben men jag har tillräckligt starka. När han började gnälla varje gång jag skänkla på honom ville jag inte längre.
Men det som gjorde mig riktigt förbannad var faktiskt min ridlärare. När jag hoppar av blev hon sur på mig, hon sa att om man är en liten tjej på 1.60 kan man inte förvänta sig att bli satt på dom största hästarna som går med i gruppen, och att jag är så kräsen, att ingen häst passar mig. Det blir jag riktigt sur på.
1. Det är inte så stor skillnad mellan oss tjejer i gruppen storleksmässig. Inte när hon kan sätta de längsta tjejrna på ponnys.
2. Det spelar ingen roll hur stor jag är. Det är mengen att jag ska hitta en häst jag trivs med och kan utvecklas på.
3. Jag är inte kräsen! Jag hittar bara inte någon häst som passar mig, och jag kommer verkligen inte hitta det i den äldsta hästen i stallet som knappt orkar med sin egen kroppsvikt!
Nej än en gång slutade en ridlektion på Fyrk i tårar.
De är inte det här jag betalar för. Jag är en hobbyryttare. Jag rider för att jag tycker det är kul och för att en dag kanske ha en egen häst. Jag rider inte för att bli uttskälld för att vara kräsen, det får jag tillräckligt av i alla fall. Och visst jag kanske är kräsen som vill ha en häst jag faktiskt kan tycka om, men jag får vara det när jag betalar nästan 5 000 kr om året för att få rida. Men jag tycker inte de är för mycke begärt.
Förlåt killen det är inte ditt fel. Du borde få gå i en härlig hage nånstans
nu inte vara på en ridskola. Jag hoppas någon förstår det snart.
// L
Kommentarer
Trackback
