Fredag imorn!
Idag beställde mamma och jag lite mer kläder. Det är fy fy på oss, men det är ju så snygga kläder! Man kan inte bara låta bli! Det går inte! Det som suger är väl att dom inte kommer förrän om typ 3 veckor... Det sämsta med att beställa från utlandet. Men å andra sidan kan det har blivit lite varmare till dess och då kan man börja använda kläderna på en gång! Jag var så dålig att jag beställde ett par skor den här gången också. Beställde jag några bra skor? Typ ett par ankelboots eller nått sånt? Nej, självklart inte. Jag beställde såklart ett par sanaletter. Så när kommer jag kunna använda dom? Jo om typ 2 - 3 månader! Jag är så smart ibland.....

Men det går ju inte att förneka att dom är enormt snygga.....
// L
Jag är trött
Till råga på den kommande förkylningen så har jag också massiv värk i axlar och rygg.
Jag kanske glömde berätta de men jag gjorde en volt över ryggen på Musse och landa framför honom på arslet. I andra ord jag ramla av hästen. Ganska bra jobbat, från att inte ha ramlat av alls på ridskolan till att ramla av 2 gånger på samma termin. Men jag måste ju säga att det har haft sina förklaringar varför jag har åkt av.
Första gången var ju i början av terminen. Vi skulle ut och luffa i skogen och Åsa hade gett mig en till synes snäll och stabil häst. Åh, men vad skenet kan bedra. Vid första travsträckan bara märkte jag att det kanske fanns lite mer krut i hästen än vad han visat tidigare. Full Speed som inte direkt lever upp till sitt namn i vanliga fall, bocka och galoppera om vartannat. Och det här var bara travsträckan.
Ni kan ju förstå själva att det inte blev bättre när vi skulle fatta galopp. Han hoppa av stigen, flyger in i ett träd och flyger iväg, medans jag, a, flyger av helt enkelt.
Den gången var det helt förstårligt att jag åkte av. Kanske inte lika logiskt att jag åkte av i tisdags men av åkte jag.
Jag trodde det skulle bli en lugn lektion, lugn och arbetsam. Ha, men tjena!
För första gången var det ordentligt kallt vilket gör att hästarn blir en aning pigga. Och sen var det snö.....
Jag tror jag aldrig sett Musse så glad som när vi gick över den snötäcka stallplanen. Han var överlycklig. Och det humöret höll i sig hela lektionen. Vilket ledde till att minsta lilla ljud från läktaren var en ursäkt att hoppa och skutta iväg genom ridhuset ungefär. Ni får verkligen ursäkta mig, men jag satt inte kvar andra gången han hoppa som en dåre. Jag tror han själv blev lite chockad när jag helt plötsligt satt på backen framför honom, typ "Vaddå hänger du inte med eller?". Jäkla häst!
Men jag hoppa upp direkt igen, galoppera några steg innan jag märkte hur jäkla ont det gjorde i ryggen. Då bröt jag av och skritta innanför dom andra.
Nu känns det ungefär som jag är gipsad från nacken och ner i hela ryggen. Det är så stelt och det gör så ont!
Jag hoppas verkligen min sjukgymnast har någon akuttid åt mig.
// L
Sitter här på jobbet....... Igen
Det var ju en sån bra dag igår, enda tills jag kom till stallet vill säga. Jag var så glad för att vi skulle hoppa, men jag borde verkligen förstått att jag inte skulle ha kul med det. Jag tror min ridlärare har ramlat och slagit sig hårt. På senaste tiden har hon verkligen gett mig otippade hästar. En del har funkat bra, en del har funkat sämre. Igår fick jag den värsta av alla.
Jag kan inte påstå att jag är någon blivande hoppryttare, men jag tycker det är ganska kul att hoppa. Men för att det kanske inte är min starka sida tycker jag det är skönt om man kan få en ganska stabil häst, eller en häst man känner väl när man ska hoppa.
Igår fick jag varken eller. Jag fick en hispi, känslig, liten nippertippa som typ älskar att hoppa och skrämma livet ur sina ryttare. Nämde jag också att hon är livrädd för läktarsidan? Hästfanskapet höll på att slänga av mig. Hon lyckades i alla fall nocka mig. Men det roligast med hela lektionen var inte att hon nästa skena med mig, inte att hon nocka och skrämde livet ur mig, utan hennes jävla rädsla för läktarsidan. Det triggar igång en hel del när hindret står så man hoppar rakt mot läktaren. Jävla galna häst.
Nej ridningen igår var inte kul. Den förstörde kan man säga hela min dag. Hela mitt strålande humör bortblåst. Blä!
Jag vill bara att det ska bli helg för att sen kunna bli min sista vecka här. Sista veckan..... Gud va skönt det ska bli! Inte längre behöva gå upp 5, inte längre behöva vara trevlig hela tiden. Få tillbaka mitt LIV! Kunna leva som en normal 18-åring igen, försova mig, festa mitt i veckan, träffa kompisar, ut och shoppa, orka vara uppe till i alla fall halv 12 på natten. Jag tror nästan jag skulle tacka nej nu om dom skulle erbjuda mig förlängt kontrakt, så länge det inte fanns en ordentlig löneförhöjning där också. Jag skulle kunna ha det kul på någon annan arbetsplats också. Där jag inte tvingas ha kavaj på mig. Eller tvingas kunna en jävla massa i huvudet och när jag inte kan det blir folk bara sura på mig.Jag vet att på det flesta andra ställen som jag kan få jobb kommer jag vara lika utsatt som här men jag skulle hellre ta det för just nu håller jag verkligen på att tappa tron på det här företaget och alla människor som både jobbar här och som vill prata med folk här.
Och som omringad av idioter varje dag känns det nästan som om jag borde ha en förmån på att alltid få komma till jobbet utvilad, eller i alla fall ha en seriös arbetsledare. Men nej, trött varje dag, hela dagen och lite till. Och sen en arbetsledare som hälften av tiden knappt vet vad hon håller på med och den andra hälften gör hon saker och ting ganska mycke värre för oss.
Och sen alla dessa pervon här. Ursäkta men bara för att jag är ung och vad många skulle kalla fräsch betyder inte det att gamla gubbar som är en aning uttråkade på frugar där hemma får flörta och äckla sig över mig!
Nej nu räcker det. Jag vill bara få min lön härifån och sen dra!
// L
Fy och skam va trött jag är
// L
Måndag och ny vecka
Jag är ju bara anställd fram till den 19:e december, och jag har verkligen frågat efter skälet varför jag inte är anställd fram till nyår, men eftersom vår nya arbetsledare inte riktigt är lika på som hon borde vara. Ibland undrar jag om hon ens vet hur det är att jobba som vi gör.
Fast nu när jag har tänkt efter lite grann skulle de faktiskt vara otroligt skönt att vara ledig den där tiden före jul. Bara inte jobba. Jag kan göra annat som behövs göras hemma, som städa. Typ "julstäda". Bara för att jag hatar julen betyder inte det att jag inte tycker om att ha det snyggt och fräscht hemma. Och ärligt talat så behöver hela huset en genomstädning. Det känns på lukten, eller rättare sagt stanken som hänger över huset. Och varför inte ta dom där 3 dagarna som jag endå inte har något annat att göra. Det är ju inte direkt så jag behöver pynta eller köpa julklappar. Så otroligt skönt!
Det är bara måndag och jag längtar verkligen till nästa helg. Ut med tjejerna, ut med Jim, träffa Lisen, hur mycke kul som helst väntar. Lisen ska se till så jag kan få träffa den där killen igen också. Jag känner mig verkligen bara oerhört otrevligt på sättet jag bemötte honom. Nej det kan jag inte gå runt med på mitt samvete. Det funkar icke!
// L
Fredag är endå den dagen som känns bäst
Det är bara synd att den här dagen kommer bli någon slags snigeldag eftersom det kommer gå så långamt. Dom andra är på kurs så jag sitter här i receptionen ensam medan Yordanos springer runt i huset. Fram till lunch kommer det vara så tråkigt. Efter lunch kommer det gå en aning fortfare tror jag. Vi ska fixa inför brandövningen i eftermiddag. Och självklart som kontorsservice anställd så får man inte bara springa ut och ställa sig med dom andra, frysa ett tag och sen gå in. Icke då! Nej vi måste fungera som funktionärer också! Så jag ska stå i en lysande väst och peka åt de håll alla ska gå! Som om ni ser någon idiot som valla människor på hornsgatan i en lysande väst i eftermiddag är det jag. Det ska bli kul att se hur lång tid över en timme det kommer ta att evakuera 350 pers.
Men sen bär det av hem till Lisen. Tack gode gud får man väl säga, dom bor inte längre kvar i hökarängen utan har nu flyttat till hammarby sjöstad. Det kan finnas n möjlighet att det inte är lika jobbigt att vara där eftersom ingenting kan riktigt påminna om Oscar på samma sätt som det gjorde i deras gamla hus.
Nej! Inte tänka på sånt. Idag ska vi ha kul!
Eller vad ska ni göra?
// L
Näst bästa och värsta dagen i veckan
idag är det sådär lagom att göra tror jag. Det är ett cateringuppdrag nu på förmiddagen sen två på eftermiddagen. Det är verkligen ganska lagom. Det innebär att man iprincip har något at göra hela dagen utan att jobba ihjäl sig. Man kan gömma sig utan att någon egentligen tänker efter och frågar sig "vad är det som tar sån tid?" Precis lagom mycke att göra med andra ord.
Men en bra dag är inte en bra dag så länge den inte avslutas på att riktigt bra sätt. I mitt fall avslutas en bra dag i stallet eller med helg och ledighet, och se vilken tur jag har! Det är tisdag idag vilket innebär att jag slutar vid strax efter 4 för att kunna åka till stallet. Så det måste helt enkelt vara en bra dag idag.
Förutom att idag suger totalt på grund av ett väldigt enkelt skäl. Oscar åker idag.
Han kommer idag sätta sig på ett plan och åka till Thailand och stanna där i 4 månader, medan jag måste stanna här i Sverige, och fira jul med min syster som vägrar växa upp. Speciellt runt juletid.
Vad som är ännu värre är att idag kommer vår mammalediga erbetsledare in. Hon håller på att fixa och trixa inför julfesten vilket gör att hon emellanåt kommer in på kontoret. Jag tycker hon är en trevlig person, hon har koll på allt och alla som arbetar här älskar henne för att hon fixar med allt verkligen. Det är bara det att varje gång hon är här kommer hon alltid på ett eller flera saker jag ska ändra på med mig själv. Alltid. "Du kan inte vara klädd så" "Du borde hjälpa till mer" "Du borde ta mer initsiativ". Visst det är ju jättebra att hon pushar med det räcker med lagom. Kan inte jag få behålla någon del av mig själv här på jobbet?
Det skulle inte alls förvåna mig om hon idag ber mig ta ut mina peircingar för att dom är olämpliga på den här typen av företag.
Usch nu börjar jag ju bara se det dåliga i den här dagen. Hon kommer klaga på mig för att jag inte gör någontng, vilket kommer bli väldigt jobbigt eftersom jag inte har sådär överdrivet mycke att göra idag då de flesta beställningar och annat är redan gjort.
Ibland undrar jag hur jag själv lyckas förvandla en hel okej med en ganska dålig tvist, till en helt misslyckad dag utan att den ens börjat?
// L
Vad jag hatar när dom andra inte är här!
Men dom andra är tillbaka imorn och det är ju faktiskt bara 2 timar kvar här nu! Och efter jobbet ska jag och mamma åka och hämta våra nya kläder från forever21! Yeey!
Ja, jag kanske fick idén att gå in och kolla på deras sida från Kenza. Men faktiskt borde de inte vara något fel med de! Gå in där och kolla dom har sjukt snygga kläder.
Imorn blir det ridning och sen ska jag tjocka mig i soffan med skräpmat. Ingen av päronen är hemma imorn så, skräpmat till mig! 150 g hamburgare med ost, pommes och cola med en cheddar-dip till. Jag lovar det är jättebra tröst mat, jag kanske till och med sträcker mig så längt att jag ringer någon bara för att.
Vem vet? Det kanske blir DIG jag ringer!
// L
Jag är
Jag är nog glad över att vara hemma. Det är inte riktigt lika skönt att bo i någon annans lägenhet. Man måste ta hand om allting på en gång liksom. Man kan inte säga "ÄH! Jag gör de sen, jag orkar inte just nu". För på något sätt känns det som man inte kommer hinna innan personen kommer hem och om personen kommer hem till ett hem som ser ut som ett bombnedslag så kommer man inte få bo där något mer.
Man kan inte riktigt slappna av på samma sätt som man kan hemma. Hemma gör det ingenting om man råkar ha söder ett glas. Man tänker "Äh! Det är sånt som händer". Men jag menar om det händer hemma hos någon annan tänker man mer "SHIT". Och även om man man nu litar på sina kompisar så vill man endå inte bjuda över allihop och chilla för tänk om något skulle hända. Lite alkohol på mattan, eller kanske på katten, någon annan kanske har sex någonstans. Sånt är inte okej.
Men det är mer okej om man är hemma. Tycker jag i alla fall.
// L
Vad som gör en vanlig vecka speciell
Ja ni läste rätt, helt osjälviskt! För jag kan ju verkligen inte komma på någonting som jag vinner på att bo där.........
Bara typ att jag får min egen lägenhet, 10 minuter till jobbet och 2 katter att gosa med i en hel vecka. Jag är så lycklig!
Från och med ikväll så bor jag och tar hand om mig själv. Å jag längtar!
Förhoppningsvis blir jag väl kanske inte helt själv. Lite sällskap i form av en aldeles underbar person, som jag i alla fall skulle vilja spendera dag och natt med. Eller aa... nästan i alla fall.
// L
Nu är jag tillbaka
Vi hade verkligen jättekul och jag lovar att berätta mycke mer när jag lägger upp bilderna. Men just nu ska jag försöka sova ikapp. jag måste ta mig igenom 3 arbetsdagar till, så det är bara att bita ihop.
Vi hörs senare
// L
God morgon
Fast av någon konstig anledning är jag inte så förbannad som jag kanske skulle vara annars. Jag tror jag skyller på trötthet. Eller möjligtvis att jag för en gång skull mår väldigt bra, psysiskt sett, fysiskt går nog att diskutera.
Jag är faktiskt glad, för en gångs skulle känner jag mig tillräcklig och uppskattad. Vilket är ovanligt skulle jag väl gissa för mig. Eftersom jag ofta känner mig nere och kanske som om jag inte räcker till. Men just nu känner jag mg nästan flytande, som om jag är inne i nått slag vakuum där jag kan bara vara. Det känns otroligt skönt.
Klart det finns några saker som gnager längre bak i huvudet, vissa större än andra, Men på något sätt så känns det som jag inte behöver ta itu med dom sakerna än. Vi tar det när det kommer, för tillfället tänker jag fortsätta glida runt på mina rosa moln.
// L
Nu är man här igen
Och eftersom jag tyvärr är van att kunna göra så. Bara försvinna ett tag eller två, för att gå till sjukgymnasten eller gymmet eller vad det nu kan vara så blir allting väldigt jobbigt helt plötsligt. Jag måste ju liksom iväg i mellan åt.
Men ärligt talat. Ibland är det nog viktigare att tjäna pengar än att komma i form. Jag har tid att göra det sen. Även fast jag säger det jämt! Men det är bara att bita i det sura äpplet och se målet framför sig istället. Jag ser frihet. En egen lägenhet till exempel, eller vad sägs som en egen bil. Allt som är eget är frihet, men allt man vill ha som eget kostar pengar. Ergo jag jobbar.
Jag får en liten belöning i alla fall i slutet av dagen. Ekonomi är iväg på konferans så Jag är kattvakt igen hemma hos Anna. Jag har en egen lägenhet! I alla fall för en dag.
Men nu måste jag fortsätta jobba.
// L
God morgon alla pigga och glad
Men det som vaar mest deprimerande var att jag igår fick ställa klockan på 04.30 för att komma upp till kvart över 5 för att åka med bussen 06.36. Dom här tiderna kommer ta kål på mig. Inge mer krogen runda på vardagar i alla fall.
Som sagt det kommer bli tuffa veckor framöver men det kommer nog vara värt de. 3 riktiga månadslöner är ju inte fy skam.
Men nu tror jag att jag borde göra nått för att förtjäna det också, vi hörs lite senare!
// L
Första arbetsdagen klar
Det kommer bli tuffa veckor. Jag är ju inte direkt en morgonmänniska vilket tiderna helst kräver. Men jag tror allt kommer lösa sig trots allt.
Nu ska jag hem och sova så jag orkar upp imorn! Halv 6 ska jag upp, så kom inte till mig och klaga när ni måste gå upp vid 7! det är fan sovmorgon!
// L
Uppe tidigt idag
Tänkte även försöka hinna med något träningspass lite senare idag också.
Jag blev riktigt glad igår. På ridningen fick jag äntligen min kära Jack som jag har tjatat om så länge! Jag blev riktigt glad. Det gick bra också! han gick fint och avslappnat största delen av lektionen, och det var aldrig något panikspring eller liknande. Åh vad glad jag blir!
Jag blev också lite extra glad när Åsa i slutet av lektionen säger: "man får ju faktiskt den häst man förtjänar". Det kändes så bra, för det har funnits en liten känsla som sagt mig att jag inte fått Jack för Åsa inte trott jag skulle klara av honom, men nu vet jag, det gör jag!
Hoppas verkligen jag kan få honom igen nästa vecka.

Väldigt gammal och ganska dålig bild på Jack men de var den enda jag hitta......
// L
Sitter i skolan
Fortfarnde helt utan insperation. Jag kan inte komma på nått för "Diversity" uppgiften.
Men ingen kan komma och säga att jag inte jobbar hårt på de. Jag har varit här sen 8.40 i morse och kämpat med min lärare för att komma på något, och erkänn ser hon inte en aning trött ut?
Ibland är det bara för mycke ledigt
Efteråt åkte jag in till stan för att försöka hitta lite smink inför min plåtning till projektarbetet. Det var ju överskattat. Det finns verkligen inte dom färger jag behöver och om dom väl finns kostar dom en förmögenhet typ. Blir så himla irriterad. Jag menar hur jävla mycke ögonskugga använder en vanlig person? Man behöver inte så mycke som det är i dom här små burkarna, så därför böorde man verkligen sänka priset på skiten! Inte kostigt att de flesta av oss bara använder sotiga ögon när vi går ut. Vi har inte råd att köpa andra färger!
Jag fick till några färger i alla fall.
Nu ikväll var jag ute och red också. Emma titta på för första gången på terminen, de var jättetrevligt att ha lite publik. Speciellt någon som jag vet kan ge mig lite kritik som jag behöver. Det är bara lite jobbigt att jag inte alltid förstår henne fullt ut. Jag tyckte i alla fall att Musse var jättesnäll idag och det gick helt godkänt bra.
Nu ska jag gå och packa lite inför imorn då Sara och jag ska vara i studion. Förhoppningsvis kommer det en liten ändring här i bloggen inom kort. Sen tänkte jag även jobba lite projektarbete inna jag går och lägger mig.
// L
Fredag?
Jag ska vara i studion på onsadg i alla fall. Så efter det kommer det troligen komma upp lite snygga bilder här efteråt. Jag måste bara köpa en extarn hårddisk så jag kan få hem allt skit. I JPEG-format också. Numera ska vi ju vara så high-tech på foto att vi ska plåta i raw. I och för sig tyckte jag nog bättre om det arbetsflödet än TIFF-flödet. Raw var bättre då man kan ändra på hel andra saker utan att ens egentligen röra bilden. Ashäftigt.
Imorn ska jag i alla fall till Annicka och fixa mina naglar. Det känns som det var år sen jag var där, och ändå syns det inte så tydligt på mina naglar, trevligt nog.
Och jag har verkligen bestämt mig! Jag ska ner till S.A.T.S och fixa något slags gymkort. Och lite PT-timmar. Jag vill ju inte börja träna fel. Speciellt inte med tanke på hur inte det gjorde hos sjukgymnasten senast jag var där och hon hitta en punkt efter fallet, tänk vad ont det skulle göra om jag faktiskt statsade stenhårt på att träna fel!
Yoga ska jag väl också försöka klämma in. Jag har ju hela torsdag och fredag på mig. Jag kommer verkligen bli jättesur på mig själv om jag inte har gjort någonting i slutet av denna vecka. Speciellt då jag kommer hem med en enorm polly-påse idag efter mamma och jag varit och handlat.
Fy på mig!
// L
Jag har olidligt ont
Jag var hos Sjukgymnasten idag, hon hittade typ den punkt som blev mest skadad när jag ramla av hästen förra veckan. Det gjorde så enormt ont! Jag lovar hela min ryggrad ilade tillsammans med att det strålade ner i höften och typ fram mot revbenen. Ren och skär smärta! Hon var på mina axlar lite grann också, och jag lovar dom kändes knappt när jag kom dit. Nu kan jag inte ens lyfta armarna över huvudet! Undra om jag ens kommer ur sängen imorn.
Imorn.... Då ska min fotouppgift vara inlämnad. Great! Jag skulle ha gått iväg till våra "nya" grannar igår eller idag (dom flytta typ in i december egentligen), men igår fick jag typ panik varje gång jag ens börja tänka tanken, och idag har jag inte rört på mig mer än nödvändigt.
Jag förstår inte vad det är med mig. Om främmande människor kommer fram till mig och hälsar har jag inget problem att snacka med dom och så, men att själv ta kontakt..... Bara tanken ger mig panikkänslor. Hela halsen drar ihop sig, jag börjar i princip skaka. Jag blir som en liten flicka. Jag förstår inte, och då kan jag ju berätta att jag har kommit en enorm bit sen jag var yngre, då allt som rörde sig var läskigt. Folk som prata med mig kunde lika väl hålla på att mörda mig.
Jag vågar inte ens ringa folk! Jag är helt enkelt rädd för att dom ska vara oartiga! OARTIGA! Vad är liksom det värsta som kan hända? Det är inte som att en främmande människa som jag ringer upp och är oartig skulle söka upp mig eller ens känna igen mig på stan. Så jag fattar inte vad det är jag är rädd för egentligen. Det är är ju helt patetiskt.
Det är sånna orealisktiska rädslor som gör att jag misslyckats i det som jag egentligen vill kunna göra. Som kunna vara en bra fotograf.
// L