Alla jävla hjärtans dag
Jag hatar verkligen den dagen. Den dagen är endast ett pr-trick för att affärerna ska sälja mer och för att alla vi singlar ska känna oss ännu mer ensamna. För det är just vad vi är. Jag tycker att om det ska finnas en dag för alla par och kära borde det ju finnas en dag för alla singlar och olyckliga. Alla Singlars Dag. Tycker ni inte det? En dag för alla som inte har någon att gå ut och ragga järnet. på varje snygg människa man ser liksom. "Trevlig alla singlars dag". Jag gillar det.
På tal om kärlek, så var vi igår i stockholms moské som religionslektion. Nu är det så att religion är inte min grej och absolut inte islam. Ärligt talat tycker jag att religion är vad som fel med den här världen. Religion och dom traditioner som man lägger in i religionen.
Men jag tyckte det var så sjukt hur hjärntvättad man kan bli av att tro för mycket på sin religion. Som den tjejen vi hade som guide, hon var så inbiten på att isam var ungefär enda vägen att gå. "Religion visar vägen man ska gå". Sorry jag köper det inte. Jag anser att det är att ta den lätta vägen här i livet. Livet är inte lätt någonstans.
Hon pratade om de olika penlarna inom just islam. Som att man ska respektera alla andra människor oavsett vilken religion dom kommer ifrån. Det tycker jag väl, helt rätt.
Sen prata hon om ödet. hur ödet bara bestämmer vissa delar ur ens liv, som hur lång tid man har på jorden, hur många barn man ska ha och vem man gifter sig med. Men sen finns det också mänskliga val, som vi som individer gör utifrån vem vi är.
Hon prata också om fasta och hur man ska stå emot frestelser. Som att hon skulle inte kunna falla för en kristen man för det skulle vara fel.
Är det bara jag som finner ganska många fel med det där? Vänta det blir bättre.
Sen berätta hon också om att allting handlar egentligen om att man ska finna lugn i sig själv och så. Vilket gör att man får inte strida mot sitt inre.
Ursäkta men blir inte det här lite moment 22? Allt hon sa sa hon sen emot. Jag fattar inte.
Vi börjar från början igen.
Man ska respektera andra människor oavsett vart dom kommer från. Ja.
Ödet bestämmer hur länge vi är satta på jorden. Ja, så länge man själv inte väljer att kort av det.
Ödet bestämmer hur många barn man ska ha. Ja, kanske om det bestämmer att man inte ska ha några alls.
ödet bestämmer vem man ska gifta sig med. NEJ. Hur tvättad får man bli? Det måste ju fan vara ett mäskligt val om något. Och det finns så sjukt många brister i det om man tänkter efter.
Som hon sa att hon inte kunde gifta sig med en kristen. titta då har vi först och främst brytit mot det första hon sa över huvud taget. Man ska respektera alla. Och sen kan man ju ta det ett steg längre och säga så här, tänk om den här kristna personen är den person ödet har bestämt för en?
Om hon nu har fallit för en kristen så får hon egentligen inte heller stå emot det eftersom då strider hon mot sitt inre och vad hon egentligen vill.
Allt det här fick mig att börja tänka på "för evigt". Där finns det en extremt bra konversation mellan prins Henry och Da Vinci. Prins Henry undrar just över det här med en ödes person för varje person.
Om det bara finns en som är bestämd för en, hur ska man då kunna hitta den personen i hela den här världen?
Om man aldrig hittar den personen utan nöjer sig med någon annan är det då egentligen den personen som är ens ödes person?
Eller om man faktiskt hittar den personen som man är förutbestämd med och sen går den och tar självmord blir det då en annan person som blir ens ödesperson eller är man dömd att leva ensam och olycklig resten av livet?
Eller blir det någon annan som blir ens ödesperson då och var det då den man skulle vara med från början?
Och hur vet man vilken man ska välja om man sen hittar dom båda i himlen, om man nu tror på det, ståendes bredvid varandra? Den först eller den andra?
Försök sova nu om du kan!

Så här tycker jag om det i alla fall
// L
På tal om kärlek, så var vi igår i stockholms moské som religionslektion. Nu är det så att religion är inte min grej och absolut inte islam. Ärligt talat tycker jag att religion är vad som fel med den här världen. Religion och dom traditioner som man lägger in i religionen.
Men jag tyckte det var så sjukt hur hjärntvättad man kan bli av att tro för mycket på sin religion. Som den tjejen vi hade som guide, hon var så inbiten på att isam var ungefär enda vägen att gå. "Religion visar vägen man ska gå". Sorry jag köper det inte. Jag anser att det är att ta den lätta vägen här i livet. Livet är inte lätt någonstans.
Hon pratade om de olika penlarna inom just islam. Som att man ska respektera alla andra människor oavsett vilken religion dom kommer ifrån. Det tycker jag väl, helt rätt.
Sen prata hon om ödet. hur ödet bara bestämmer vissa delar ur ens liv, som hur lång tid man har på jorden, hur många barn man ska ha och vem man gifter sig med. Men sen finns det också mänskliga val, som vi som individer gör utifrån vem vi är.
Hon prata också om fasta och hur man ska stå emot frestelser. Som att hon skulle inte kunna falla för en kristen man för det skulle vara fel.
Är det bara jag som finner ganska många fel med det där? Vänta det blir bättre.
Sen berätta hon också om att allting handlar egentligen om att man ska finna lugn i sig själv och så. Vilket gör att man får inte strida mot sitt inre.
Ursäkta men blir inte det här lite moment 22? Allt hon sa sa hon sen emot. Jag fattar inte.
Vi börjar från början igen.
Man ska respektera andra människor oavsett vart dom kommer från. Ja.
Ödet bestämmer hur länge vi är satta på jorden. Ja, så länge man själv inte väljer att kort av det.
Ödet bestämmer hur många barn man ska ha. Ja, kanske om det bestämmer att man inte ska ha några alls.
ödet bestämmer vem man ska gifta sig med. NEJ. Hur tvättad får man bli? Det måste ju fan vara ett mäskligt val om något. Och det finns så sjukt många brister i det om man tänkter efter.
Som hon sa att hon inte kunde gifta sig med en kristen. titta då har vi först och främst brytit mot det första hon sa över huvud taget. Man ska respektera alla. Och sen kan man ju ta det ett steg längre och säga så här, tänk om den här kristna personen är den person ödet har bestämt för en?
Om hon nu har fallit för en kristen så får hon egentligen inte heller stå emot det eftersom då strider hon mot sitt inre och vad hon egentligen vill.
Allt det här fick mig att börja tänka på "för evigt". Där finns det en extremt bra konversation mellan prins Henry och Da Vinci. Prins Henry undrar just över det här med en ödes person för varje person.
Om det bara finns en som är bestämd för en, hur ska man då kunna hitta den personen i hela den här världen?
Om man aldrig hittar den personen utan nöjer sig med någon annan är det då egentligen den personen som är ens ödes person?
Eller om man faktiskt hittar den personen som man är förutbestämd med och sen går den och tar självmord blir det då en annan person som blir ens ödesperson eller är man dömd att leva ensam och olycklig resten av livet?
Eller blir det någon annan som blir ens ödesperson då och var det då den man skulle vara med från början?
Och hur vet man vilken man ska välja om man sen hittar dom båda i himlen, om man nu tror på det, ståendes bredvid varandra? Den först eller den andra?
Försök sova nu om du kan!

Så här tycker jag om det i alla fall
// L
Kommentarer
Trackback