Jalla Jalla.....

Idag hade jag ridlektion. Min ridlärare vill gärna att jag ska rida en häst som heter Jalla Jalla. Jag tror jag aldrig förut ridit en häst som lever upp så himla mycke till sitt eget namn. Allt ska gå fort, fort, FORT! Det finns ingenting som är samlat för honom utan han ska gasa påså fort som möjligt.
Och jag vet inte varför men jag kan faktiskt göra likadant ibland. Okej han springer så fort att han inte ens har koll på sina egna ben, det kanske inte riktigt jag gör. Men jag gör grejer ibland så fort att jag knappt vet vad jag gör eller hur det hänger ihop.
Jag liksom tänker om jag gör det fort så är de klart sen. Speciellt på tråkiga lektioner i skolan. Jalla Jalla kanske tänker likadant. "Om jag springer fortare kanske tiden går fortare och då slipper jag de här". Men tiden går inte fortare för att man gör grejer snabbare. Snarare tvärtom. Jag menar till exempel i skolan så om man är klar med en uppgift så är det ju inte ofta läraren säger "jag men dåså om du e klar kan du ju gå 2 timmar tidigare" utan de har oftast en annan uppgift att göra.

Och så är det nästan med allt här i livet har jag tänkt på. Därför borde man ju nästan lugna ner allting. Ta sig tid att lukta på rosorna på vägen liksom. För vad händer när man är sådär runt 75 och kommer på att man inte har hjälpt sina barn med läxorna en endaste gång för man alltid sprang och gjorde annat?

Så därför tänker jag så mycke som möjligt sluta göra allt som inte behövs göras snabbt långsamt. Jag ska helt enkelt skynda långsamt. Inte för jag vet hur det ska gå till men endå.
Fast då kanske jag inte hinner med allt i livet som jag skulle vilja. Om jag bara går långsamt fram hela tiden. Man ska inte skjuta upp saker till ett speciellt ögenblick då det kanske aldrig kommer. Nu blev ju allt mycke mer kompicerat. Det är lite monent 22 nu.

Men på lektioner kan man ju sega då kanske man bara behöver göra en uppgift.
Så därför Jalla Jalla borde du tagga ner. Du måste fortfarande göra allt som man ska göra och du måste fortfarande vara i ridhuset i en timme med ofta mig på ryggen hur fort du än springer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0