Linas blogg

Tröjan.... Den tröja jag på sätt och vis vill ha tillbaka men jag känner endå att jag är nog bäst utan den. Den är inte bra för mig. Men den känns så lockande. Eller den är väldigt lockande men å andra sidan är den inte ens i närheten av att vara min igen.
Så det här är nog bra. Jag ska lära mig att leva utan den. Men det som är mest irriterande är att den är mig mitt i nyllet hela jävla tiden! Och om den inte är det så är den i mitt stackars huve, som är fyllt med idiotiska tankar som det är, hela tiden. Så hur glömmer jag den på bästa sätt?
Bara ignorera? Kan få mig att varka dryg efter ett tag. Jag är nog lite dryg som det är så mer skulle verkligen inte vara bra för mig.

Om jag vet att något inte är bra för mig, varför fortsätter jag?
Den där jävla tröjan är precis som en cigarett. I början var det bara en kul grej eller en sak man gjorde för att vara lite social. Men efter ett tag började men allt oftare föreslå att man skulle gå ut och ställa sig vid det där speciella stället och ta en liten cigarett. Men man gjorde det bara i sällskap av andra. Tills man en dag märker att man sitter hemma och skakar för att man inte har rökt på 24 timmar. Allt man vill ha är bara den där cigaretten så man går ut fixar ett packet på ett eller annat sätt och sen märker man att man står där själv, på morgonen, i skolan till och med hemma kommer man på dåliga ursäkter bara för att komma ut ur huset och röka.
Tills en dag då man faktiskt kommer på, där man står ensam i mörkret, "fan vad håller jag på med?", då har man redan fallit för hårt för frestelsen. Man kan inte komma ur på ett lätt och smidigt sätt.
Vana måste sucksesivt trappas ner. Eller så måste den ersättas av något annat. För om man bara slutar blir man till ett monster som ingen vill vara i närheten av.

Det är en drog. Alltihop. Ibland funderar jag på om inte livet bara är till för att falla för frestelser och droga ner sig totalt. På allt man kan komma åt; cigg, snus, alkohol, sex, socker och koffein.
Är detta vad livet egentligen är?