21st century cure
Kan inte de uppfinnas. Jag skulle ta de, bli beroende av de och dö av de. Lätt. Fan även om jag skulle leva ett kort liv så skulle jag ju leva ett asbra liv. Verkligen. Jag skulle ju inte behöva oroa mig för någonting. De skulle bara vara att ta lite cure och sen sim sala bim så mår jag prima igen. Erkänn de låter lockande.
I dagens läge hjälper ingenting känns det som. Verkligen ingenting. Inte någon längre tid i alla fall. Allting har sina konsekvenser, vilket gör att inget varar för evigt. Jag menar om jag skulle komma på att låt oss säga träning gjorde mig lycklig så skulle jag vara glad när jag tränade men dagen efter skulle jag ju banna mig själv för att jag har tränat för att jag har sån jävla träningsvärk. Eller hur?
Är det inte så med allt egentligen? Som man tycker om. Jag menar man tycker om att vara i ett förhållande till exempel, de kommer ju inte hålla. Eller om man bara gillar vissa delar i ett förhållande, sexet exempelvis, de är svårt att hitta en person som faktiskt fattar att man vill inte mer än vara kompisar som knullar.
Blir man lycklig nog att hitta den så kommer inte de funka heller. Eftersom man inte gillar varandra så kommer spänning till slut för svinna och man blir för bekväma med varandra och de är fan inte ens tillfredsställande längre. Eller hur?
Kan nån uppfinna århundradets läkemedel?
Hör av er när det är färdigtested med goda resultat
